Dagens kopp 1359
Visste ni att en dagstripp till metropolen Sandviken kan visa sig vara rent ut sagt livsfarlig? Man kan känna att det börjas redan vid Stockholms central när den där välbekanta Reskänslan infinner sig. Att vara på väg. Vad som helst kan hända, det ena mer spännande än det andra. Och är det inte lite exotiskt att sedan befinna sig på Gävle centralstation för ett byte? Jo jag vet, Gävle och exotiskt brukar nog inte så ofta nämnas i samma mening men nu är det dags! Sedan fortsätter dagen med syskonträff och det är värst vad gamla vi alla börjar bli, underbart att vi alla har förmånen att fortfarande få knata runt på denna jord. Hela syskonskaran samt vår moster. Att vi kan ses, prata, äta, skratta, umgås. Med ålderns rätt kommer nya samtalsämnen - krämpor och mediciner. Och så släktskvaller så klart med senaste nytt. Och så klart ämnet släktforskning som alltid lyfts, till vissas stora glädje och andras gäspningar 😄 Efter en sådan dag känner man sig alltid påfylld men det är nu det livsfarliga kommer in i bilden: man känner att man helst vill gå i pension imorgon, eller hellre idag. Man vill ha tid att resa, gå i förfäders fotspår, ha tid att släktforska, upptäcka, ha en pension som trillar in på kontot varje månad. Man vill åka till hembygdsgårdar mitt i veckan, vara med på aktiviteter som är kl 11 på tisdagar, man vill aldrig sätta larmet på kl 7, man vill åka på spontan bussresa till Vadstena. Allt har sin tid sägs det, så sant. Men när man är av den otåliga sorten, vad gör man då? Ja man bör i alla fall inte dricka kaffe till frukost som jag gjorde nyss. Då verkar nämligen alla tankar på tidig pension plötsligt realistiska 😄
.
.
#dagenskopp