Dagens kopp 1356


Inte en enda liten usel morgonkopp blev det på hela helgen. Inte för att jag inte drack någon, det gjorde jag. Inte för att jag inte fotade någon, det gjorde jag. Men det fanns en otålighet i mig som inte tillät något skrivande eller funderande över sakers varande. Det hela började så himla oskyldigt med frågan om jag ville låna en bok och ja, jo det ville jag ju. Litet skulle jag ana hur det ena skulle leda till det andra, det var nämligen inte bara en bok som kom, utan en hel kasse. Först ut Katarina Wennstams Döda kvinnor förlåter inte, en bladvändare som det knappt gick att lägga ifrån sig. Den första i en trilogi kallad Sekelskiftesmorden. Ni hör ju, ytterligare förklaringar behövs inte. Så himla bra! Nästa bok att kasta sig över blev Fråga aldrig om Marianne av Carolina Neurath. Den lästes från pärm till pärm igår och efteråt hade jag ont i magen och googlade varenda recension som fanns för att se om någon annan upplevde den som jag gjorde. Mycket stark bok som efterlämnade obehag och frågor. Nu väntar en bok som heter Käraste vänner, hoppas att den blir lite mildare eller vad jag ska säga.... En sak vet jag - tv:n har inte slagits på sedan i torsdags och inte en maska har det blivit på vantarna, nu är jag insnöad i böckernas värld. Känner behov av bokprat! Att få vara en del av en bokcirkel, eller heter det bokklubb? Att få älta, diskutera, jämföra läsupplevelser. Att få vara med i ett "Gurnseys litteratur- och potatisskalspajssällskap"! Är ni med i någon bokklubb?
.
.
#dagenskopp