Ett år med människans bäste vän - Jorik!
Idag är det precis ett år sedan Jorik flyttade hem till familjen och jag blev hundägare för första gången i livet. Vilket år det varit! Med gemensamma krafter har Jorik och jag uppfostrat varandra och gudarna ska veta att det inte alltid varit lätt. Men i slutändan så har det blivit en riktigt vettig kärring av mig, och Jorik, ja han är vår gullegris.
Tänk så liten han var, den där första dagen vi fick hem honom. Vi åkte direkt från kenneln till torpet, för jag tänkte att det var praktiskt att lätt kunna springa ut med honom och att det var en lite lugnare miljö för honom där än i stan. Vi skulle också ha några dagar att nosa på varann och vänja oss med våra nya liv :)
Och tiden gick och Jorik växte så det knakade. Det är så kul att titta på gamla foton för man minns inte hur yttepyttig han faktiskt var!
Ja, det finns egentligen hur många bilder som helst.... så här ser Jorik ut nu, september 2017. 15 månader gammal.
Så vad har livet med hund inneburit så här långt? En hel del skulle jag vilja säga:
-Jag har fått ett i det närmaste obefintligt kläd- och skokonto. Kläderna som redan hänger i garderoben duger när man mest vill vara i skogen eller mysa med hunden. Och skokontot ska vi inte prata om! Jag som aldrig i livet skulle sätta på mig ett par foppatofflor har dem nu närmast som en uniform... med raggsockor i då det är kallt, barfota om det är varmt. I början gjorde jag mig till och tog på vanliga skor när jag skulle handla t ex. Men nu känns det som överkurs. I sanningens namn har jag spenderat en del på bra regnkläder... och ett par bra gympaskor... men i övrigt är det noll inköp av kläder detta året. Minimalister- släng er i väggen!
-Den här kärringen har fått lära sig njutningen med "Morgonstund har guld i mund".... eller....? Njae, även om jag inte längre jobbar till 3 på natten och sover till 11 utan har skaffat mig lite mer normala arbetstider så är det bara att inse: Jag är ingen morgonmänniska. Det sägs ju att det tar 8 veckor att skapa en ny vana. Jag har nu gett det hela 52 veckor, och det är inte roligare för det att kliva upp vid 7 för att gå promenad. Men vad gör man inte för att ge sin lilla pälskling rutiner.... gääääsp.
-Året med hund har inneburit att man lärt känna en drös med nya, trevliga människor och deras hundar. Eller borde jag säga "hundar och deras människor"? För jag minns inte knappt vad någon av personerna heter men har full koll på alla hundnamn hahaha!
-Även om jag aldrig i livet tillhört skaran "glamour-girls" så måste jag säga att detta året gjort att jag nog nått min botten då det gäller glamouren...eller snarare avsaknaden av den. Livet med valp har inneburit oräkneliga promenader i svinottan iförd pyjamas och gummistövlar. Eller att man står på affären och inser att man har leggings som är sönderbitna nedtill så att man ser ut som en sjörövarkapten. Till det har man då foppatofflorna. Med raggsockor. Och glipa däremellan. Tjusigt!
Men det som betytt mest av allt det här året med hund är nog:
-att jag varje morgon vaknar av att en liten lurvboll kurar bredvid mig och pockar på uppmärksamhet <3
-att man ser ännu fler fina sidor hos sin närmaste familj när de öser kärlek över det här lilla krypet.
-att man visst får svar när man man pratar med djur.
Och sist men inte minst:
-Att man fått en vän i vått och torrt!
Ha en skön lördag gott folk, med eller utan era kära husdjur <3