Dagens kopp 1342
En sak är säker, livet slutar aldrig att bjuda oss på situationer där vi kan lära nytt. Om vi nu vill. Man kan ju också välja att fortsätta bo under en sten och aldrig utvecklas vilket jag verkar ha gjort när det kommer till olika områden. För att vara en person som kaxigt brukar säga att "ingentiiiing skrämmer mig längre" eller "vid min ålder är man inte rädd för nånting" så har jag så många nojor att de inte ens går att räkna upp. Ibland är det oklart vad som är noja och vad som är fyrkantighet, eller kan det vara så att man lite listigt gömmer den där nojan genom att påstå sig vara fyrkantig? Vem vet, kan det gömma sig en vild, spontan människa djupt under alla lager av rädslor? Rädslor som man inte ens vetat om att man haft. Det är tema självrannsakan som ni märker. Att ifrågasätta sina gamla invanda beteenden, vara sin egen terapeut. Jag tänkte skriva om att det är jobbigt att vara fyrkantig när jag plötsligt nyss insåg att jag ju är rädd. Rädd och nojig för bagateller. Som att boka en frisörtid. Ja, jo, småle inte nu åt en galenpanna. Men när man inte varit hos frisören på minst ett decennium så blir även den lilla saken en stor sak. Vart ska man gå? Vilken frisyr ska man ha? Kommer de att lyssna? Kommer man att se värre ut efteråt än innan? Så hittar man en frisör man tror sig ha tillit till, och man ska just lyfta luren för att boka tid, och så ser man att det står " Vi är experter på tjockt och lockigt hår". Jaha. När man då själv har tunt och spikrakt, ja då blir det ingen bokning. Risken är att det nu tar ytterligare ett decennium innan något bokas. Det får bli kökssaxen igen. När man är så fyrka... nojig att man inte ens kan byta märke på sitt toapapper, ja då är det illa. Tänk om man kunde vara så flexibel som en kund var då syrran i ungdomen jobbade i butik. Han ville ha toapapper och frågade om råd. Ja vad är du ute efter, frågade min syster. Det spelade ingen roll, sa mannen, "bara man inte river röven av sig". Ja så flexibel borde man vara. Jag får väl öva.
.
#dagenskopp