Jaaa, hur är det nu man säger, en olycka kommer sällan ensam... Just när jag som bäst pysslade med den lille sjuklingen igår kom telefonsamtal. Inte bara ett, utan två, från gubbar i vägföreningen vid torpet. De där gubbarna ligger mig kärt om hjärtat för man kan lita på att de hör av sig om det hänt något, därav får man också lite lätt magknip när man ser att de ringer. Jo då, inbrott vid torpet, denna gång med värre brutalitet än tidigare. En vägbom beskrevs som "sprängd", och låset på min ytterdörr har även den gått samma öde till mötes. Kom just hem efter torpbesök för att inspektera kaoset. Ingenting är borta, men det har vandaliserats lås, dörrkarmar och fönster på flera stugor längs skogsvägen. Man kan undra vad de ville när inget försvunnit. Rekognoceringstur? Inne i stugan stod min nya trimmer kvar, liksom brandsläckarna som de brukar vara svåra på att norpa åt sig. En present hade jag fått också, ligisterna hade glömt kvar sin kikare på min köksbänk, man tackar. Den kan jag kanske använda för att spana när de kommer nästa gång? 😡 Det känns så trist men samtidigt skönt, för min vackra, gamla skruttiga ytterdörr anno 1800 är hel 🙏 den med alla ingraveringar från tidigare ägare, något litet skrubbmärke från kofot bara. Annars är det dörrkarmen som fått ta smällen, och även om gjutjärnskroken som hållit hänglåset brutits bort och kastats så hittade jag en "ny" gjutjärnskrok i vebon som jag bankade i. Det får funka provisoriskt. Kanske man ska lämna dörren upplåst tills de kommer nästa gång? Skriva en lapp, "kaffet finns i skåpet"? En väldigt bra sak hände idag dock. När jag klev in i stugan så kom känslan över mig att "va tusan era jädra marodörer! Bort från min egendom!!" Ja känslan att kanske vilja sälja är borta. Kära lilla skruttstuga med rasslande takpannor, sneda dörrar, vinda fönster och lutande golv: förlåt! Det är du & jag ❤ och när jag ändå var där fick den döda lilla fladdermusen som hängde i min sänghimmel ett värdigt avsked. Gonatt Herr Fladdermus ❤ Tack för alla myggor du ätit 🙏
