Dagens kopp 1206
De där dagarna när livet är så där lite extra vackert och skirt, som en vanlig lördagsmorgon i mars då man får en föraning av vår, ja då slås hela känslobatteriet på under morgonpromenaden. Luften är ljum, solen värmer, inte en levandes själ är ute så man har hela världen för sig själv. När man går där och spatserar med den fyrbente och känner sig glad och fridsam, då kommer en fundering på varför det brukar sägas att man ska gå vidare efter sorg och död. En något märklig tanke kan tyckas, kanske borde man tänka på snödroppar, blåsippor och ekorrar? Men nej, det krispiga i vårluften passar perfekt till sådana funderingar, man har som bomull i bröstet. Gå vidare. Att lämna kvar och på något vis bli en förnuftig människa som hanterar det sorgesamma med bravur. Men vill man det? Nej! Man vill inte gå vidare, lämna kvar, man vill ju bära med sig. Man vill bära med sig en bild av en smal handled med ett lila klockarmband, man vill tänka på varenda litet minne, på varenda stund. Till hösten har två decennier gått sedan Josef dog, det är lång tid, ett helt liv för vissa. Samtidigt är det jättekort. Hjärnan vill inte riktigt förstå, decennierna till trots. Känslorna förstår inte heller, de bäddar in det där svårförklarade i stunder av glädje, melankoli, fniss, tårar, vemod, tacksamhet och säkert lite till. Idag skiner vårsolen på oss. Låt oss carpa diemma så mycket vi bara kan! Samla på oss i bröstet för att kunna ta fram vid behov ❤.
.
.
#dagenskopp #broderi #bonad #frukost #brodera #dmc