Dagens kopp 1224
Det kan vara svårt att till och med för sig själv förklara varför man blir så kär i vissa saker, det hela ter sig ofta ganska ologiskt. Minimalism i all ära, men en till folkdräktsduk har flyttat hem, och kanske är man förlåten när man ägnar sig åt återbruk. Vad ska jag säga, så fort paketet öppnades så var det klart att det här var en medicinduk, ett stycke textilie med innehåll av sinnesro. Gästrikland finns inte med men vad gör det, om tidigare dukcykler upprepar sig lär det inom kort dyka upp en duk med resterande landskap. Det brukar av någon anledning bli så, de kommer i ens väg. Ibland funderar jag på var ens märkliga samlingar en dag ska ta vägen? Dukar med landskap och folkdräkter, femtioelva tekoppar i olika stil, bonader högt och lågt. Kan det bli så att någon av avkommorna en dag får ett väckt textilintresse? Märkligare saker har ju hänt, själv snöade jag inte in på riktigt i detta förrän vid femtio plus. Eller kommer man på gamla dar att bli ett riktigt original, en inbiten liten gumma på 100 vars hem (ack du skräckblandade förtjusning) blir en charmig installation av höns i köket, bonader överallt, svartvita släktfoton och ett konstant pågående kafferep? Det lät i och för sig inte helt fel. Och det är ju bara hönorna som fattas vilket torde vara relativt lätt att ordna till, eller vad tror ni?
.
#dagenskopp