Dagens kopp 1231
Mammas två saintpaulor växer och frodas i all högsta välmåga, ingen är mer förvånad än jag. Eller kanske inte ändå, det kanske finns någon varm hand bakom kulisserna som ser till att de trivs? Som synes har de inte fått några ytterkrukor för jag var relativt säker på att de inte skulle klara sig, de behöver ompyssling och det är inte min starkaste sida. De blommor som trivs hos mig är sådana som kan bli bortglömda i några veckor utan att det bekommer dem nämnvärt, man säger gomorron då man passerar men sedan är det dessvärre inte mycket mer än så. Fast de här små har faktiskt fått min kärlek, det har de. Så praktiska små kupade fat står de på, där får de sin morgondryck, och när de druckit klart säger de till så överskottet kan tömmas bort. Det brukar ta ungefär lika lång tid som min första kopp, så lite frukostsällskap har man allt. När vi ändå är inne på kapitlet blommor och på varma händer så ska ni få höra nåt lustigt. Jag har en väldigt gammal bladkaktus, en sådan där i ampel som får röda blommor. Den har ursprungligen hängt i Årsunda när jag var barn, så det är inte osannolikt att den är 50 år eller mer. Så länge som jag haft den (drygt 20 år) har den bara blommat några enstaka gånger. Men nyss, i maj, ungefär en vecka efter att mamma dog, så såg jag plötsligt att den var översållad i röda blommor! Man kan tro vad man vill men för mig var det mamma som hade ett finger med i spelet: "jag är här, allt är bra". Så skönt att tänka på att hon hjälper mig att pyssla om blommorna, nu när jag också har saintpaulas att klara livhanken på ❤
.
.
#dagenskopp