En brandgul bunke


Ni vet hur det kan bli - man köper alla ingredienser för att som en god, ädel människa baka saffransbullar till advent. Väl hemma inser man att man inte har mjölk. Nej, mjölken stod inte på inköpslistan, det har aldrig behövts. När man närt en halv militärförläggning vid sin barm har mjölken varit stapelvara hemma. Man har glömt att hemmet idag mer är som ett utflyttat och övergivet brukssamhälle. Vad gör man då? Ja, inte misströstar man, utan beslutar istället resolut att göra morotskaka i långpanna. Och nu kommer ju det som inlägget skulle handla om, egentligen. Den brandgula bunken. Ja, för ordet orange var inte ens uppfunnet när lilla morsan stod i köket i Årsunda och vispade pannkaks- eller sockerkakssmet i denna bunke. Kan man bli kär i en bunke? Tveksamt. Men man kan i alla fall få igång hjärta och hjärna och plötsligt minnas barndomens jular och bak. Man minns när man som liten bakade pepparkakor med mamma, tredubbel sats skulle det vara. Eller när man som tonåring sov halva dagen och kom ner i köket där morsan stod med den brandgula bunken i högsta hugg. Eller när man fått sina första barn och morsan blandade pannkakssmet, i den numer berömda bunken, och stekte pannkakor till barnbarnen ute på altan. Kan man bli kär i en bunke? Jag ändrar mig! Självklart blir svaret JA! 
.
.
#gummanjulstökar

Kommentera här: