Dagens kopp 1129
När man står på morgonkvisten och breder sina knäckemackor, lägger på ett lager stark senap och några rejäla skinkskivor, då känner man tacksamhet. Man tänker på det faktum att man är medelålders, livet har en skön rytm, ja det är sällan som man nuförtiden behöver sätta sig en stund för att vänta in sin själ. Man är oftast i balans, har haft fattiga perioder i sitt liv så att man idag uppskattar att kunna ha vad man vill på morgonmackan. Det har varit tider av upp, tider av ner. Livets sedvanliga berg och dalbana. Och hur kom man nu att filosofera om det här på söndagsmorgonen? Jo, för gummans lilla katekes, Ovansjöboken, låg uppslagen på bordet och ögonen fastnade vid orden från Erikanders-mor där hon beskriver dåtidens hårda tidiga vårar. Då marken blivit bar och korna letade i hagarna efter varje ätbart strå. "Det fanns varken strö eller foder. Och då hade man ändå uslats och stått i hela året, så att varje användbart strå hade blivit taget tillvara". Ja, kvinnorna var till nödd tvungna att ta halmen från de sängar som inte nyttjades för att ge kreaturen. "Det går knappt att tala om hur sparsam man många gånger var tvungen att vara för att kunna hålla liv i kräken tills det blev nytt foder". Här, idag, anno 2021, sitter gumman med sina skinkmackor. Det lilla kreaturet, gummans fyrbente vän, han äter sin frukost bestående av specialkost för småttingar med trassliga njurar. Kan man känna annat än ömhet över dåtidens strävsamma människor?
.
.
.
#dagenskopp #ovansjöboken #bonad #broderi #betraktelser #frukost #handarbete