Frestelser
Idag tog gumman minsann på sig spenderbyxorna och köpte nytt tyg, jo man tackar. För när man letat tyg till kantband i de vanliga begagnatkanalerna och gått bet, ja då får man svälja principerna och köpa nytt. I ärlighetens namn var det inte en särskilt otrevlig upplevelse att gå bland rader och åter rader av tygrullar, nej det kändes som något man kan vänja sig vid ganska lätt. När man kom till hyllorna med vackra band fick man hålla hårt i både nävar och börs för att inte stoppa ner både det ena och det andra i korgen. Kantband brukar tillverkas här hemma med hjälp av tyg, strykjärn och tålamod, men om man gjort misstaget att googla lite på vackra dekorband, ja då öppnas ett litet nytt rum i ens hjärna och hjärta och man får tankar på att ens egna band är alldeles för simpla. Som tur var vann förståndet över impulsen och det blev bara tyg som fick följa med hem, fast nu sitter ju gumman här och funderar på vem som bestämt att man måste vara så jäkla klok och ordentlig hela tiden? Ett dekorband hit eller dit kan väl inte spela någon roll om hundra år. Kanske man kan gå impulsen till mötes, lite försiktigt, och se om det finns begagnade dekorband att köpa? Det känns nästan som att det måste bli så. Ja. Vad skönt att det nu är bestämt och att husfriden dessutom bibehölls. Det är inte alltid som höger och vänster hjärnhalva samarbetar så bra som idag, det tackar man för.
.
.
#broderi #brodera