Dagens kopp 1084
Nu vågar man nog påstå att vi fått vinter även i storstaden, ja det är som ett julkort ute. Man kan tycka att den kom lite sent, men man är inte knusslig utan tackar för det som bjuds. Och trots att man är en person som föredrar barmark så går det inte att blunda för att barnasinnet väcks till liv i det här vädret, jo men visst, gumman har haft snöbollskrig. Nu när resterande del av familjen återgått till plikterna har tanten fortfarande lite ledighet kvar. Det är konstigt, man vill inte kalla det skadeglädje, men ledigheten smakar på något vis ännu bättre när övriga måste jobba. Det är kanske för att man än mer inser hur bra man har det som kan vara lite ledig. Å andra sidan kan ledighet vara rent av livsfarligt och sätta en massa griller i huvudet på en, ja man finner sig själv googla på "när kan man gå i pension?", "självhushållning", "leva enkelt" och "vinterbona torp". Vetgirig som man är lär man sig mycket nytt, först och främst att vinterbona är dialektalt, isolera heter det tydligen om det ska vara korrekt. Det är ju tur att Google ändå förstår vad man menar och att man inte är ute efter en golvmopp. Ja ledighet har den lilla egenheter att man liksom inte får nog. Man kommer aldrig till den där gränsen när man känner att "näää, nu räckä rä, herregu va trökit dä hä va la. Nu vill ja gå ti jobbe". Nej. Mycket vill ha mer istället. Och man väntar på att jobbinspirationen ska slå till riktigt kraftigt men än har det inte hänt. Det finns ju så mycket annat roligt att hålla på med! Gumman tillåter sig att blunda för fakta som att det är cirka 8 år kvar till pensionen, att ledigheten snart är slut och att man är den ordentliga typen som gör sina dagsverken. Men här och nu, idag, kan man göra precis det som faller en in.
.
.
#dagenskopp