Dagens kopp 1078


Jag tror bestämt att vi får fortsätta ytterligare en morgon i Ovansjös 1700- och 1800-tal, för mycket perspektiv går inte att få. Vi läser: Det var magert och fattigt för allihop. De fick så lite fast de arbetade så mycket. Man fick vara försiktig om varje korn och strå om inte både folk och fä skulle få svälta. Man köpte en sockertopp, lite kaffe, strömming, en saltsäck och kanske en smula vetemjöl, det var vanligen allt. Och så brännvin förstås, fast det var en syndaflod det. Många gånger var det genom byteshandel i handelsboden som man fick det man behövde - för mesost och smör bytte man till sig det som var svårast att undvara. Ibland gick några gårdar ihop och köpte en tunna sill som sedan delades. Ofta var våren och försommaren en hård tid då man var brödlös och då fodret till kreaturen var slut. Kvinnorna tog halmen från sängarna och gav till djuren för att de inte skulle dö, "Det fanns varken strö eller foder och då hade man ändå uslats och stått i hela året så att vartenda användbart strå hade tagits tillvara. Det går knappt att tala om hur sparsam man var tvungen att vara för att kunna hålla liv i kräken tills det vart nytt foder." Kampen och slitet för maten tog aldrig paus. Om man fruktade frost fick kvinnorna och de halvvuxna barnen vara rågvakt och potatisvakt, det innebar  att gå hela nätter och dra tömmar över potatisriset och den blommande rågen. Att sedan få sova på dagen var det inte tal om, nej även om man gick frostvakt flera nätter i rad skulle dagens sysslor skötas och man fick ta sig en lur när det passade. Ja hör ni, ödmjukhet inför det vi har idag, något annat går inte att känna. Medan jag läst och funderat på tiden förr har vantar tillverkats, men nu känns det som att det är dags för broderi igen. 
.
.

#dagenskopp #ovansjöboken #sticka #knittersofinstagram #kvinnohistoria #livetförr 

Kommentera här: