Årsdag!


Tänk att kunna kliva ut på balkongen och knipsa sig en ros som i all enkelhet får stå i ett gammalt likörglas och göra en glad, det är sådant som får en att känna sig rik. Något annat som ökar på känslan av rikedom är att det idag är årsdag för torpet, i 5 år har gumman kunnat titulera sig Torparkärring! Man bockar ödmjukt och ser sig som en liten parentes i torpets flerhundraåriga historia där man får vara med och sätta sitt bomärke. Kanske man rent av någon årsdag ska våga sig på att karva in sitt namn och årtal i dörren bredvid de andra gamla snirkliga namnen. Är höststormarna här för att stanna tro, eller kan man våga hoppas på lite mer värme så att torpet får sig ett besök? Kanske får det bli ett besök i kombination av eldning, raggsockor och vindruvsplockning, ja ur led är tiden. Sedan ska det planteras också, man kan ju inte frångå sina årliga rutiner! Det där med plantering och rådjur är dock ett kapitel för sig, det blir till att läsa på om ätbar växtlighet som rådjuren ratar. Äppelträdet är nu uppätet x antal gånger men kämpar på, flädern blir finare och finare och får stå ifred. Om plommon och bärbuskar klarat sig vet bara gudarna. Och så har vi då vindruvsrankorna som likt en bergsbestigare utan livlina klamrar sig fast längs husväggen. Att vara växt hos gumman är inte lätt, det är det inte. Lite djungelns lag, den starke vinner. Men, en gör så gott en kan, eller hur? Kära torp, 5 år till kör vi väl på? 
.
.
#jubileum #torpetigästrikeskogen 

Kommentera här: