Dagens kopp 1011
De kvinnliga lönehantverkarna förr var mycket sannolikt fler än vad man säkert vet idag. Siffran är osäker, då de kvinnor som hade hantverk som försörjning inte antogs vid sockenstämma eller anmäldes till länsstyrelsen. De bara fanns. De hantverkande kvinnor som man vet om har funnits kvar i historien då de gjort sig namn i bygderna som levt kvar. En av de kända var Möss-Anna i Storvik i Ovansjö socken. Hon hette egentligen Anna Zakrisdotter, var född 1819 och gift med skräddaren Anders Vikblom. När deras gård, som funnits sedan 1600-talet, skulle renoveras på 1990-talet, hittade man stora mängder textilier i trossbotten. Såväl kläder som antas ha burits av Anna och hennes man, men även delar av de bindmössor som Anna tillverkade och som hörde till sockendräkten. Bara i Ovansjötrakten fanns minst fyra kvinnor som var mössmakerskor. Och så har vi sömmerskorna som sydde både åt herrskap och bönder, och de kvinnor som likt madame Rygberg försörjde sig på att sticka och göra spetsar. Vi får inte heller glömma Gum-Greta som hade så många stickuppdrag att hon inte hann med utan fick lära upp son och sonhustru som båda sedan försörjde sig på stickning. Och många fler fanns, dock osynliga i kyrkböckerna då de vid giftermål enbart benämndes som "hans hustru", utan egen titel. Då, liksom idag, kan vi anta att kvinnorna dubbelarbetade. Parallellt under dagen skulle de hantverka för sin försörjning, och samtidigt ansvara för hem och barn. Vad benämningen att kvinnor skulle vara det svagare könet kommer ifrån kan man verkligen undra. Kvinnokraft borde det kallas!
.
.
#dagenskopp #ovansjöboken #bokengästrikedräkter #handbokikvinnohistoria