Dagens kopp 1008


Låt oss börja morgonen i dåtidens Gästrikland bland husbehovsslöjdarna och lönehantverkarna. Klädedräktens tillverkning hade till allra största del ålegat kvinnorna, både tillverkningen av tyger och sömnaden av kläder. Ett hårt och nödvändigt arbete som pågick året om. Om man lyssnar riktigt noga i historiens vingslag kan man nästan höra kvinnornas glada utrop då den industriella utvecklingen under 1800-talet sista decennier gjorde så att färdiga tyger kunde köpas. Men sömnaden av hemmets alla linneplagg var kvinnorna fortsatt ansvariga för. Sedan urminnes tider bestod särkar, skjortor och överdelar av obeskurna våder som inte krävde tillskärning, i en särskild ordning och med speciella stygn fogades dessa samman. Över generationer förmedlades kunskapen och linneplaggen såg därför lika ut under århundraden. De plagg som krävde tillskärning - såsom rockar, livstycken, byxor och klänningar - stod sockenskräddaren för. I Årsunda socken fanns vid 1800-talet början 3 skräddare och 3 skomakare, i Ockelbo fanns hela 7 skräddare, 10 skomakare och en skinnberedare. Skräddaren var ambulerande och kom med sina enkla redskap till beställarens gård eller stuga där han blev kvar en kortare eller längre tid beroende på uppdraget. Lönen var kontant samt i form av kost och logi. Man kan tänka sig att skräddaren förde med sig spännande nyheter om allt som hände i socknen! Under slutet på 1800-talet började byskräddarna ta emot i egen verkstad, en förklaring är symaskinens antågande som snabbt blev ett ovärderligt redskap för skräddarna som dessförinnan sytt allt för hand. "Lönehantverkare", är inte det ett underbart ord så säg? Att få lön för sitt hantverk. Därom kan en liten hobbyhantverkande gumma blott drömma. 
.
.
.
#dagenskopp #bokengästrikedräkter #frukost #hantverk #folkdräkt 

Kommentera här: