Dagens kopp 1039


Man kan tydligen fastna vid alla möjliga märkliga saker på morgonkvisten. Som denna morgon, då en lång stund gått åt till att titta på kor och kalvar i olika djurklipp på nätet. Det är kramsjuka kor, det är ystra kalvar som vill sitta i knä. Ja det är helt enkelt djurkärlek på gång denna morgon. Har man  en fyrbent vän får visserligen varje morgon en kärleksfull inledning, för har ni någonsin varit med om ett djur med dåligt morgonhumör? Nej, de är lika glada att vakna varje dag och vill visa det också. I pandemin är det som att nätet svämmar över med djurklipp från jordens alla hörn, klipp  som lämnar en med ett stort leende. När vi människor behöver leva i social distans blir det djuren vi istället får våra dagliga kramar ifrån. Häromdagen slog det mig att det snart är ett år sedan som vi senast hälsade på en medmänniska genom handslag. Och samma är det med att krama någon förutom närmsta familjen. Kommer vi ens att minnas hur man gör? Vilka nya hälsningsmönster kommer att skapas och finnas kvar? När pandemin en gång för alla är avblåst, vilket verkar kunna ta sin ansenliga tid, då ser man framför sig hur folk skickar inbjudningar till kramkalas. Den här pandemin kanske gör en social varelse även av en eremitkärring, vem vet? I avvaktan nya tider ägnas kvällarna åt stickningen, och det är tur att första frosten kom i natt för snart har gumman nya vantar och en mössa klara. Det får en också att le. Faktiskt. 
.
.
#dagenskopp #sticka #knittersofinstagram 

Kommentera här: