Dagens kopp 733
Två spralliga systrar i en fotoautomat någonstans i Stockholm. Det är sensommaren 1945 och de är helt nya i storstaden. Den äldsta är nyss fyllda 18 år och den andra, min mamma, 16. De har kommit från landet uppe i Gästrikland med tåg till Stockholms Central; "den var ju så stor tyckte vi, den var ju som ett hav och det myllrade av folk. Det är klart att det inte var så mycket men vi tyckte ju att det var väldigt märkvärdigt". De hyr ett rum på Hökens gata; "så hittade vi den där damen, fru André. Hon hade ett rum att hyra ut och det kostade 100 kronor i månaden, det var ju mycket pengar, det vart ju 50 kronor på oss var". Jag går i de där fotspåren som min mamma lämnade runt Mosebacke 1945, jag fotar, filmar, lyssnar och ser. Och det som var tänkt att bli en liten långsam film med berättande kring enbart tre foton, ja den växer plötsligt. Historien pockar på. Knöggliga, ojämna kullerstenar, ingången till Katarinahissen, mammas berättelse om jobb och nöjen. Samtidigt läser jag inför en kursuppgift boken Trådarna i väven - på spaning bland minnen och kulturarv i Sverige av Maja Hagerman och allt hänger så ihop. Olika delar av någon annans väv visar sig vara också min och varje dag klurar jag på vad det egentligen betyder. Så spännande och märkligt. Och där på fotot är mamma och hennes syster ute på sitt eget spännande äventyr, långt borta från den lilla byn Botjärn. Och fastän tusen och åter tusen fötter trampat på Hökens gata sedan den där sommaren så känner jag för varje fotsteg att här, här gick mamma omkring, hennes 16-åriga jag, precis på gång att utforska livet. Och allt hänger ihop.
⚘⚘⚘