DAGENS KOPP 1060
I storstaden har vi inte haft en enda soltimme på hela december gick det att läsa i tidningen häromdagen. Sist det inträffade var knappt hundra år sedan, så det hör tack och lov inte till vanligheterna. Kanske är det inte så konstigt att man längtar förtvivlat mycket efter ljus. Morgonpromenaderna med lillgrabben, ja alla övriga promenader också för den delen, är förenade med fara för liv och lem. Det konstanta regnande gör att man halkar lite hit och dit när den lille gör toalettbestyren, och det ter sig som att många hundägare inte vågar ge sig ut i sumpmarken för att städa upp efter sin små gullepluttar. Nä, nyss hade gumman hjärtat i halsgropen en lång stund efter diverse akrobatik, föranledd av att ha halkat på något onämnbart. Det är inte bara hundägare och vädret som gör en fundersam, även om det känns konstigt att en liten kämpande sommarblomma fortfarande står i blom på gården så här veckan före julafton. Nej, gumman har anledning att även fundera över sin egen inre termostat, det verkar som att även den går mot en global uppvärmning för man kan knappt påminna sig sist man hade kofta, sjal eller raggsockor på sig. Vanligtvis kör gumman lager på lager med underställ i ull, men inte denna så kallade vinter. Är det ytter- eller kroppstemperaturen som är orsaken? Ja det finns saker att fundera på. Och när det gäller ljus, eller snarare bristen på det, får man göra det man kan för att själv försöka vara en glädjespridare. En som var det igår var Rickard Söderberg som bjöd på julkonsert med pianist från sitt eget vardagsrum, finns att se på hans instagramkonto. Så fantastiskt mysigt och pampigt! Så, med risk att låta religiös - spriden glädje!
.
.
#dagenskopp