Dagens kopp 1052


Om ni händelsevis skulle komma på idén att fotografera ett par svarta vantar en morgon i december, överge då den tanken snabbt. Ja vad ska man säga, morgonmörkret är så ihållande att man knappt ser vantarna fast de ligger där framför en. Men jag ville ju visa, ja det lilla som går att se. Under vantarna har vi som vanligt vår Ovansjöbok, redo att ge kunskap och en mysig stund på morgonkvisten. Det är nämligen så att hur många gånger man än läst den här boken från alla håll och kanter, så hittar man ändå små delar man tidigare aldrig sett. Som den oansenliga underrubriken "Diverse dräkttillbehör" där vi får lära om gamla tiders vantar. Förr var vanten ett arbetsplagg som slets ut och man fick ett nytt par varje år. Därför togs vantar sällan upp i bouppteckningarna. Undantag finns dock, vilket vi tackar för. Efter bortgångna Anna Hansdotter i Vall  räknas 1775 flera vantar upp. "1 par ludna röda vantar, 1 par svarta handskar, 1 par röda fingerhandskar, 1 par sämre dito, 1 par röda snibbhandskar och ett par sämre dito". Ja inte hade hon frusit om händerna inte, vår Anna. I andra bouppteckningar räknas flera olika typer av vantar upp, som franska handskar, halvhandskar, broderade handskar, ja listan fortsätter. Både tumhandskar och fingerhandskar finns bevarade, både tunna och tjocka för i kyrkan hade man handskar eller vantar på året om då kyrkan alltid var kall. De som finns bevarade är alla av skinn, sannolikt har vadmal och stickat blivit malätet. Och nu ska mina svarta vantar broderas med inspiration från förr. Modellen har jag hittat på själv utifrån bilder i digitalt museum på hur vantarna såg ut förr, ofta med vida skaft som smalnade av vid handleden. Som en liten länk till förr blir det. 
.
.

#dagenskopp #ovansjöboken #sticka 

Kommentera här: