Dagens kopp 1048
Så får vi då tända två ljus till morgonfikat, och på något vis känns det som att man är 5 år och storögt tittar på när mamma tänder ljuset. Seder och ritualer... de gör så att man får vara med om tidsresor. Små djupdykningar i minnesfragment. Ett glas mjölk med hembakt lussekatt och pepparkaka medan mamma tänder ljuset med tändsticka, ingen tändare inte. Då och då kommer ett minne som är helt nytt, det blir som en tidig julklapp. Personerna som intervjuades i Ovansjöboken, kanske var det likadant för dem? När Greta Hedlund ställde frågor så kom de mest fantastiska små berättelser fram från en barndom i det tidiga 1800-talet. Som för Erikanders-mor när hon berättade om julkakan. "Man bakade förr alltid en stor bulle, julkakan. Den skulle ligga på julbordet som skådebröd. När helgen var slut lade man ner den i havrebingen och först på Fettisdagen tog man in den och kokade bitar av den i flott och åt. Man gav också bitar av den både till karlar och hästar när de skulle börja med vårbruket." Även om skådebrödet inte fick röras på julen så hade man annat mjukbröd, som kornsemlor. De åts på julmorgonen innan kyrkfärd. Någon semla i dagens bemärkelse var det inte, på en bild i boken visas kornsemlan och det var som ett enkelt litet mörkt bröd. Semla, från latinets simila, betyder fint mjöl. Och ordet semla betydde från början själva bullen. Där har vi vår kornsemla. Hade nu gumman haft en ugn (#/%@) så kanske kornsemlor kunnat få se dagens ljus i boningen. Eller rent av ett skådebröd. Men nej. Tålamod är en dygd sägs det, denna advent får vi träna extra mycket på det.
.
.
#dagenskopp #ovansjöboken #advent #livetförr