torparkärringen.blogg.se

Gårdagen bjöd på så mycket bra saker! Solsken, opretentiöst umgänge med bra människor och många skratt. Jobb, svett och myggbett (en summering som nyss gjordes i spegel.... konstaterade att jag har 78 mygg- och knottbett...och då pratar vi bara ansikte och hals!). Okej, betten hamnar inte på listan över bra saker.... Men det hade kunnat vara värre! Det kan det oftast vara. Och när pannan och kinderna känns som en knölig, tuvig skogsglänta...det kanske ändå passar en torparkärring? Tack och lov att det finns salubrin och tea tree oil. Smörjer mig en gång i kvarten och kan konstatera: jag är inte längre ilsket röd med känslan av igenmurat öga. Nu går det hela i blandade rosa/röda toner. Ja ja, det är midsommar bara en gång om året. Gårdagen bestod även av jättegod mat, ett okänt antal snapsar och kortspel. Det bestod också av rensning av brunn, grillning och snickrande. Kan ärligt talat inte minnas när jag sist hade en sådan trevlig och fin midsommar!

När jag bestämde mig för att köpa torpet hade jag ingen aning om att det fanns en brunn här. Det fick jag veta i förbigående då vi skrev papper. Har fått höra från flera håll att vattnet i brunnen är otjänligt och varit så under lång tid. Men sedan har jag också fått höra att det är en rejäl brunn och att det inte är något fel. Det enda vettiga att göra är således att ta reda på fakta! Igår tömdes brunnen på vatten, löv, lera och gamla brädor. Ett svettigt jobb fastän brunnen inte är så djup. 

Först hinkade vi upp ett hundratal liter vatten, ju längre ner på botten vi kom så var doften av vattnet inte rosenknopp kan jag säga. Sedan satte vi ner en stege, klättrade ner och rengjorde botten av brunnen. Det gamla locket måste ha fallit i bitar för det fanns många murkna brädor där nere. Allt togs ut. Medan vi åt midsommarlunch hade brunnen fyllts med någon decimeter vatten.. Bådar gott! Vi skopade ur igen och fortsatte arbetet. För att visa på hur det såg ut innan....

Min nyinköpta trimmer kom väl till pass, gjorde en väg ner till brunnen och rensade även stora delar av allt gräs som växer in mot gården. 

Och tänk, när man tittar på den här gamla underbara brunnen, med vildhallon som växer vid kanten... man känner oerhörd respekt för de som byggde förr. Mitt i skogen, stenbumlingar som måste väga hur många kilo som helst... Kännedom om var en vattenåder finns... Jaa. Respekt! 

Skriv inläggstext