Liten sammanfattning av flera dagars vistelse i torpet!
Tillbaka i stan och sitter för att sammanfatta de senaste dagarnas vistelse i torpet. Jag har gjort så många roliga saker, det har varit jobb från morgon till kväll både ute och inne. Vädret har varit perfekt, lagom varmt och lite blåsigt så varken knott, mygg eller broms har orkat streta sig fram i vinden till vår glädje. Någon regnskur och gassande sol korta stunder. Det har varit sommarkvällar så ljumma att man förvånat tittat på klockan och insett att den är över nio, och då håller man fortfarande på och jobbar. Det har varit hårtvätt i bunke varje kväll eftersom det kliat i hela skallen av allt gräs, skräp och sly som fastnat. En kväll var jag så trött att jag inte orkade hämta schampo utan tog diskmedel. Det var ingen bra idé. Håret blev lite likt svinto, men det klart, jag hade volym för en gångs skull. Stickningen har jag bara plockat fram en enda kväll, och då var jag så trött att jag stickade fel en lång bit, så den fick åka ner i sin påse igen.
Sedan vi började röja bort sly har antalet trista flygfän minskat radikalt. Lite broms kan det vara men inte så det stör. Däremot har vi fått några nya flygande vänner. Och inte bara en eller två utan en hel koloni tror jag bestämt! Trollsländor har bokstavligt talat invaderat tomten, de flyger högt och lågt och man blir så glad av att se dem. De kan hålla sig stilla i luften ganska nära en för att sedan svischa iväg. Jag har försökt att ta foton på dem så många gånger, men omöjligt. Jag har lockat med sockerbit på ett fat med ljummet vatten men de var helt ointresserade. Om jag googlat innan hade jag kunnat bespara mig omaket, de är rovdjur och hade nog hellre velat ha ett gäng flugor. Men till slut, när jag gett upp tanken att få ett foto, så kommer det en och sätter sig i närheten och där stannade den kvar i flera minuter. Det var som att den poserade. Och äntligen fick jag mitt foto!
Allt jobb i torpet ska jag inte ta åt mig äran själv av. Jag har haft mycket hjälp de här dagarna av min bror, och besök av andra familjemedlemmar. Min lilla mamma, 88 år, drog på sig arbetshandskar och knatade ut i det gröna och tog rätt på ris och sly <3 Dessutom har dotra mi varit flera dagar i torpet. Hon har målat inne på dass, målat mer i köket, fixat och grejat. Hon har lärt sig att tända i vedspisen och har ropat "maten är klaaaar" över nejderna, finns det något härligare ljud när man jobbat så att man är helt slut och törstig. Och så har vi kommit in till dukat bord.
Framsidan är så fin nu! Blomma från mamma har planterats i bunken. I bakgrunden dasset som sakteliga börjar bli vitmålat inuti.
Och så dessa kvällar och nätter då man bara står där och lyssnar på just ingenting. Eller snarare, lyssnar på ljuden från skogen, från trädet som under ett par dagar hållit på att rasa i skogen en bit bort och knakar och gnekar för varje centimeter det bryts av. Man lyssnar på det avlägsna ljudet från någon som har fest och spelar musik, och försöker lista ut var partyt är med tanke på att det är 5 kilometer till närmsta by. Man hör en massa konstiga fågelljud. Man hör sin egen radio i stugan som spelar radio Vinyl. Kan sjunga med i alla låtar. Tänker att man är nog lite gammal. I alla fall.
Och så kommer man in i stugan för att göra kväll. Stoppar in ett par mackor i vedspisens ugn. Häller upp lite rosévin. Borstar igenom pälsen på Jorik. Bläddar lite i den fina, gamla bok som jag fick av min bror: "Fäbodvall". Fanns mycket intressant i den. Och sedan har man härliga, oväntade och speciella samtal i skymningsljuset från fotogenlampan. Man har de där samtalen som man kanske borde ha haft för länge sedan men som det tack och lov blev läge att ha nu. Och helt plötsligt känns det som att man känner varann ännu lite bättre, fastän man redan känt varandra ett helt liv.
Så det har varit underbara dagar. Det enda lilla orosmolnet på min himmel har varit allt strul med tekniken som jag haft. Inte bara brist på nät (brukar vanligtvis fungera väldigt bra) utan min mobil har betett sig konstigt och dött titt som tätt. Kan ju verka som en banal sak, men jag tycker att det är så roligt att blogga och att lägga upp bilder från torpet på Instagram. När tekniken inte är med mig så blir till och med en tålmodig torparkärring som jag irriterad. Dags att se över det hela och hitta en lösning. En fördel med att det strular är ju att det bara kan bli bättre!