Gentlemannatjuvar och banditer....
Så har jag då varit i torpet och inspekterat resultatet av att folk inte kan skilja på mitt och ditt. Mitt i allt är jag faktiskt tacksam att det inte är värre än det är.... man läser mycket om folk som får sina torp och stugor vandaliserade till ingen mening och så har de inte gjort för mig tack och lov.
Det ligger rejält med snö kvar på gårdsplanen även om skogsstigen fram till stugan är bar. Och i snömodden på framsidan har skurkarna kört fast med bilen. För att få loss den har de gjort sig omaket att gå till snickarboden och leta rätt på en gammal spade (som jag för övrigt via Mandelmanns bok lärt mig är en tysk spade, en spade utan handtag, mycket gammal och fin), sedan har de gått till vedboden och den ligger ju lite i skymundan. Där har de hämtat två brädbitar som de mest troligt lagt under däcken för att få fäste när de skottat loss sig. Spaden var prydligt ställd i en snöhög, inte kastad. Lite gräs och mossa låg spridd här och var där de kört/grävt sönder den.
Jag måste säga att den här lilla gesten visar på att den/de som var där ändå hade någon form av anständighet i sig. De hade ju kunnat slå loss en bräda från trappräcket eller vad som helst för att använda när de ville ta sig loss. Gudarna ska veta att de nog hade verktyg till att göra så om de velat, eftersom de istället använt kofoten till ytterdörren......
Dörren är ju riktigt gammal som jag berättat förut, från slutet av 1800-talet. Låset är original och väldigt vackert. Jag var så rädd att de skulle ha gjort kaffeved av min vackra dörr men så var det inte! "Öglan" som är till vänster på karmen är fäste för en väldigt tung arm av gjutjärn som löper över dörren. Den stängs med ett rejält hänglås och det var avklippt. Jag kunde inte se låset så jag vet inte om de var så ordningssamma att de tog det med sig.... Hur som helst så var hänglåset borta, sedan har de bänt upp dörren med något brytredskap. Och karmen är förstörd som synes men låset helt intakt. Jag blev så himla glad! Några av brädorna på dörren hade släppt från sina fästen och glipade en bra bit men de kunde vi lätt banka på plats igen :)
Inuti stugan hade de rivit ur lite kläder ur ett skåp och även tömt ut lite köksgeråd på golvet när de gått igenom skåp och lådor. Det märktes att de letat precis överallt, allt hängde på trekvart. De hade gått igenom vedspisens olika luckor och lådor (om jag någon gång skulle ha en tia att gömma så tror jag nog inte att jag skulle välja vedspisen...gör folk det???), tittat bakom speglar och tavlor, gått igenom skrymlsen och vrår. Men ändå fick man inte en känsla av obehag på något sätt för det var inte smutsigt eller stökigt eller vandaliserat som att någon riktigt elak människa varit där. Och sedan...så konstigt. Sist jag var där glömde jag kvar mina guldörhängen och de hade hittat dem och lagt mitt på köksbordet. Inte stulit. Märkligt. Har vi en gentlemannatjuv??
Först tyckte jag inte att något fattades för det såg ju relativt fint ut inne, bortsett från det som var utdraget på golvet. Men när jag tänkte tända fotogenkaminen för att få lite värme så insåg jag att det skulle bli svårt, för den var stulen. Och sedan började jag se mer och mer saker som inte stod där de skulle. När jag köpte torpet så fanns ju en hel del saker där, bland annat en jättefin gammal liten kaffekvarn med vev. Det som var så lustigt är att jag precis någon vecka innan jag köpte torpet hade fått en gammal kaffeburk av min mamma, en gammal burk som sedan visade sig ha samma tillverkare och färgsättning som kvarnen i torpet. Jag vet att det inte är något värde i de sakerna, men jag hoppades så att kvarnen inte skulle vara borta. Och igen, de hade tänkt ta den men sedan struntat i det... kvarnen stod inte på sin vanliga plats men var ställd innanför dörren! Helt galet :D Mina vackra fotogenlyktor finns också kvar!
Visst är saker borta men det är inte stora pengar vi pratar om. Min kaffekask har de tagit men ny sprit går ju att köpa. Det är värre med en kaffekvarn från 50-talet! Jag tyckte att jag fotade bra men jag måste åka dit igen och titta för så här efteråt då jag är i stan börjar jag komma på en massa saker som jag inte minns att jag såg, men jag vet inte om minnet spelar mig ett spratt. Så ett gott råd om ni råkar ut för något liknande är att ta en jäkla massa foton....det ska jag även börja göra varje gång jag varit i stugan. Man glömmer vad man har. Jag har suttit och gått igenom kameran nu för att skriva en lista på det som är borta.
Så nu har dörren ett nytt rejält hänglås och så får jag hoppas att det inte kommer fler personer som ska gräva runt i andras grejer. Det var verkligen inte kul, känslan att någon olovandes går bland dina saker är lite läskig och jag tror jag var nästan lite chockad i helgen. Samtidigt är jag så himla glad att det inte var värre! För att avsluta den här tråkiga historien så blir det några bilder på Jorik. Han njöt i fulla drag av att vara i skogen igen, och han har har blivit så jätteduktig att komma på inkallning, jag var riktigt imponerad. I stan vågar jag aldrig låta honom vara utan koppel så det måste kännas underbart för honom där i torpet.
Jorik lyssnar uppmärksamt på ljud från skogen.
Och lite lek så klart, han hittade en rejäl kotte som han sprang runt med.
Jag vill också säga tack till alla snälla människor som hört av sig till mig och frågat hur jag mår och om det finns något de kan göra. TACK! Nu känns det helt okej, och ännu bättre känns det att veta att det finns så mycket värme här ute i cyberspace!