2017....over and out!
Så har vi kommit till den sista dagen på 2017, de sista timmarna innan ett nytt år träder in. Det är någonting som är så förlösande med nyåret. Så förlåtande. Så välkomnande. Inga gamla "synder" behöver gnaga på oss, nej från och med nu kan vi lova att bli ännu bättre människor. Vi kan göra oss av med ett antal ovanor, börja med (eller åtminstone göra tappra försök till) en del nya nyttigheter och bara njuta av att nu..... NU är det liksom nystart!
Jag brukar ha lite av samma känsla på hösten, runt skolstarten. Men inget slår nyåret. För mig handlar nyåret inte om party, festligheter, glitter och glamour. Det handlar inte om flådiga maträtter, gäster i långa rader eller rumlande på stan. Det har gjort det. Förr. Ett stort antal gånger till och med. Men jag vet inte om det är för att man nu är uppe i halvlek... eller vad det kan bero på, men jag tillbringar oftast helst nyåret i soffhörnet nu. När huset blivit tyst, alla ungdomar dragit ut på sitt, ja då är det jag, Jorik och soffhörnet som gäller. Det är en nybadad lekamen dagen till ära. En tekopp spetsad med lite rom. Min anteckningsbok. Och det är något märkligt med nyåret. För med stor sannolikhet, hur turbulent saker och ting än varit innan under året, så sitter jag på nyårsafton med både kropp och själ i harmoni.
Nyåret är förhoppning. Förhoppning om att det som eventuellt var skit under 2017 nu är färdigbearbetat. Förhoppning om att det som varit bra kan finnas med även under 2018. Och när man under nyårsaftonens förmiddag lägger sig en stund på sin knarrande, gamla kökssoffa och tittar upp på taket av pelargoner.... ja då känns det helt okej. Livet. Och man tänker på att mycker mer än så här behöver det ju egentligen inte vara. Lite sinnesro. Lite förhoppning. Lite tillit till livet. Varför krånglar vi till det ibland? Varför tror vi så ofta att det måste till något mer, något annat, något .... ja vad? När vi egentligen har allting här hela tiden.
Och trots att många begråter den gröna julen så känner jag själv att mina ögon mår bra av allt det gröna. Nu lever vi ju i ett avlångt land så många har nog snö så det räcker och blir över... men hos mig är det barmark som gäller. Och det gröna återkommer både i foton och mina handarbeten. Blev just klar med min kofta i 40-talsstil... med gröna inslag så klart! Mitt 2018 ska innehålla både mer stickande och mera grönt :) May it be so!
Så vad hoppas jag mer att 2018 bär med sig? En torparkärrings enkla önskan är som följer:
-Mycket eldande i vedspisen.
-Härliga dagar, långa kvällar och lata morgnar i torpet.
-Mer #metoo där förändringar sker både på individ- och samhällsnivå.
-Kanske ett vedeldat badkar.
-Kanske ett till äppelträd.
-En önskan om ett bra odlingsår.
-Handarbete på längden och tvären.
-Att få umgås med kärleksfulla människor och djur.
-Att valet 2018 på riktigt visar att vi lever i en demokrati där alla är välkomna och inkluderade.
-Att min skrivarkurs ska gå bra.
-Att jag får möjlighet att hjälpa till och vara till stöd om och när det behövs.
.......
Ja. Det finns säkert mycket mer att önska inför ett nytt år. Men jag nöjer mig där. Det sägs ju att den friska har många önskningar men den sjuke bara har en. Så i grund och botten vill jag lägga till att jag från mitt hjärta hoppas att jag och du och alla andra får känna oss friska under 2018.
2017 har varit ett lite märkligt år. Kontrasternas år. Ett underbart år. Ett för jäkligt år. Ett fridens år. Ett kaosets år. Så. Låt 2018 bli ett år där vi alla får ro i själen, frid i sinnet och en sjujäkla lust till livet!
Gott Slut 2017.
Välkommen 2018!
skriven
Du värmer ofta min vardag med det du skriver, det bor en fin författare i dig. Men vart är du?