Dagens kopp 1365
Det kan med största sannolikhet vara så att jag nått den ålder då man går i barndom igen. Känns som 20 år för tidigt men men, jobbar med acceptansen. Mitt minne är inte vad det varit, det letas dagligen ord och uttryck med diverse resultat. Har börjat lösa mycket korsord för att hålla hjärnan vid liv men det är enerverande att allt för ofta likna en guldfisk. Det går åt väääldigt mycket anteckningsblock och postit-lappar för att inte helt tappa fattningen, tur att jag redan är lagd åt det fyrkantiga, antecknande slaget. Sedan har vi det där med rutiner. Den tid är förbi då man på helgerna kunde vända lite på dygnet och slarva nattetid, nej nu är man som ett lindebarn som kräver sin mat- och sovklocka för att inte komma ur balans. En enkel uppesittarkväll leder oftast till att kommande 48 timmar spenderas i dvala, the walking dead har aldrig känts mer bekant. Är det medelåldern, klimakteriet, stress eller bara det välbekanta Livet som spökar? Säg det. Hjärndimma (stavningskontrollen vill skriva "hjärndöda", passar rätt bra i sammanhanget) ska tydligen vara ett tecken på menopaus, är det så är det väl bara att se fram emot att komma ut på andra sidan. Förhoppningsvis lagom till pension och inte när man är 95 så demensen tar vid. Skulle vara lite snopet. Men, man är ju den evige optimisten, det har hjärnan ändå inte glömt bort! Tur det.
.
.
#dagenskopp #ostindia #frukost #levapåhoppet