Dagens kopp 1304
Den sista lördagsmorgonen i september bjuder än så länge på en varierad meny. Lång sovmorgon, lång frukost, kort dusch av ilsken katt, mjukt solsken över ens kära hem, röda trädtoppar på torget. Vika tvätt, hänga tvätt, drömma om att sticka en till kofta, klappa lite på mammas dukar, få vänskapliga buffar av den nyss så förbaskade katten, känna sig pigg. Ja pigg! Käre gud i London, jag tror jag glömt hur det känns att vara pigg. U t v i l a d. Varit slutkörd utan dess like i veckor, och så detta fantastiska att känna livspirret i hjärna och kropp igen. "Vad ska jag göra idag? Äh, jag drar till Paris!" Nu kommer det inte att bli nåt Paris, på sin höjd coop på torget, men känslan, känslan! Det är en sådan här dag då allt är möjligt, man är varken grinig eller trött, man har till och med sångröst, kan ni fatta. Skorret i halsen börjar ge med sig, inte en dag för tidigt. Man börjar tänka galna tankar som att plötsligt måla fondvägg i sovrummet men nej, nu är det lite vila som gäller så man inte blir slutkörd igen på tre röda. "Lugn, bara lugn" som it-supporten sa igår när nätverket kraschade för sjuttiofjärde gången och allt man jobbat med försvann. Meeen, en fyrkantig kärring har ju back up, tji fick du jäkla dator!
"Sous le ciel de Paris s'envole une chanson, mm mm..."
.
.
#dagenskopp