Dagens kopp 1222
Det här är en dag med sinnesro. Ni vet, en sådan där stillsam och bra dag då man bara är, utan alltför många funderingar. Mammas begravning var i förrgår. Det var en lång, sorglig, gripande, vemodig men mest av allt väldigt vacker dag. Mammas kista var täckt med rosa pioner, rosor och nejlikor, bland bladgrönt stack vita liljekonvaljer fram. Jag hade bestämt mig för att inte gråta, för hur mycket orkar man egentligen gråta? Det sliter ut en totalt. Fast det var ju en ytterst larvig och omöjlig föresats, så fort klockringningen manade till samling och Air av Bach började spelas så kom ju tårarna. De gör lite som de vill de där envisa tårarna. Allt blev precis så som vi syskon planerat. Högtidligt, för mamma hade sin barnatro, men ändå ljust, lätt, hoppfullt och så, så vackert från början till slut. När man såg ut över alla släktingar som var där kom insikten om kopplingen vi alla har till mamma. Utan henne skulle de allra flesta av oss inte knata runt på denna jord. På fotot ses mamma till höger med sin storasyster Gunborg. Det är 40-tal och vårvinter i Berga, Årsunda. Mamma kunde nog aldrig där och då ana att släkten skulle komma att bli så stor, vi har alla små pusselbitar av mamma i oss. Idag är en bra dag. Stillsam, lite vemodig. Det är vår, mammas bästa årstid. "En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar. Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar. Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden, förkunnar sommartiden" ❤
.
.
#dagenskopp