Dagens kopp 1226
Livet, denna eviga berg- och dalbana. Vad kan man annat göra än att spänna fast sig och försöka hänga med så gott det går? Veckan har fyllts av studentfirande och idag blir det finmiddag på stan, studenten till ära. Nu har jag inga småbarn mer, det har jag inte haft på ett bra tag i och för sig men nu är skoltiden och försörjningsplikten över, en ny era stundar. Mamma finns där mjukt, mjukt nära hjärtat. Bonaden är snart klar, några små bruna stygn kvar och ett kantband. Livet känns stillsamt, jag är tillfreds. Så kommer ett nytt dödsbud, en mycket fin vän har gått bort. Vi är alla unika varelser men vissa personer är liksom lite mer, de ger av sig själva, är så närvarande, spontana, intensiva, kryper in i ens hjärta och stannar kvar. Min vän var älskad av så många. Hon var fru, mamma, mormor. Hon var musikalisk, generös, uppfinningsrik, modig och speciell. Hon var pratsam, glad, tokig och snäll. Vi träffades genom jobbet, första gången på ett mingel för ett antal år sedan och ni vet, vissa personer är det som att man känt ett helt liv fastän det bara gått fem minuter. Inga fasader, inget kallprat, direkt till Samtal om Livet. Min vän, du hade din version av Carol Kings "You've got a friend", och du sjöng Joni Mitchell på svenska, "Jag ser med andra ögon nu". Livet, livet, livet. Blir det någonsin begripligt?
.
.
#dagenskopp