Dagens kopp 524
När hela huset sover. Man tassar runt så tyst man kan, nästan mer för sin egen skull än de andras för man vill att stunden ska vara så länge den kan. Fönster och dörrar är öppna, fast man är i stan hörs bara vinden i träden och några fåglar. Man vaknar i samma takt som världen utanför. Omsorgsfullt brer man parmensankräm på mörkt bröd, lägger på grönt och rödlök. Lite saltgurka. Brygger te. Står och tittar i sitt koppskåp, vad ska vi ta idag? Väljer Gåvan. Den passar bra en morgon som den här, när hela världen ligger och bara väntar på att vi ska ta för oss. Dukar fram, njuter av alla små moment. Kärlhandduken som trots sin ålder är krispigt manglad och så stabil i strukturen som bara linne i god kvalité kan vara, decennium efter decennium. Man sätter sig, insuper allt det vackra, redo att sätta tänderna i brödet och låta hett te strömma längs strupen. Då vaknar grannen. Han har inte samma morgonrutiner som kärringen. Det är inget lojt sträckande, inget rörelsemönster som kan kallas smygande och man vågar nog påstå att han inte stått framför något koppskåp och funderat. Med ett brak sätter vederbörande sig på sin balkong, rapar ljudligt och solar därefter iväg en rejäl spottloska, endast gud vet var den landar. Sedan knäcks en morgonöl. Klockan är 07.43 och kärringen tänker att det där, det är ljud som inte hörs i torpet. Sedan pluggar hon in hörlurarna med Lara Fabian på högsta volym och avnjuter sin frukost.