Två år i gästrikeskogen!

Så är kärringen framme vid ännu en årsdag i torpet! Förra sommaren, då var det partaj vill jag lova. Eller kafferep kanske man ska kalla det, väldigt trevligt var det i alla fall. Gäster och tårta, och ett äppelträd planterades. I år är firandet lite mer stillsamt men inte mindre högtidligt för det. Jag har bestämt mig för att skapa minnen som varar på dessa årsdagar - äppelträdet Amorosa förra året och i år har jag och mor min nyss planterat vindruvor och fläder. Nu får man hålla tummarna att de trivs och frodas! Den här sommaren har ju gått till historien med sin värme och torka, ändå har några frön av zucchini verkligen blivit en mindre djungel. Bladen är så vackra och jag har redan skördat från plantorna men det är fullt av blommor och små minizucchiner kvar.



Jag har planterat rabarber som jag fått av min syster, byggt en dasskompost, städat förråd, fixat tvättrum och lite annat smått och gott. De senaste dagarna har jag haft lite känsla av höst och det blir nästan så att man gör en summering av sommaren... Vad har man gjort, sett, varit? Som vanligt har jag handarbetat varenda dag, så klart haha! I stan eller i torpet, stickningen hänger med, ja eller det som är aktuellt för stunden. Och även om jag inte varit synlig här på bloggen så postar jag foton och små betraktelser på Instagram varje dag. Det kan till exempel se ut så här:



Eller så här


Eller kanske så här 


Och just det, en resa till främmande land har jag också gjort i sommar! Mycket spännande och roligt då jag var bjuden på förlovningsfest långt borta. 




Där fanns marknader med de mest fantastiska hantverk, så klart fanns en hel del i min väska då jag kom hem. 


Sedan är det också så att min arbetssituation som krånglade till sig i våras nu äntligen fått en lösning, jag är så himla glad och tacksam för det! Tack! Inte bara nytt jobb, utan också en spännande skrivarkurs har jag kommit in på. Och som om det inte räckte så har jag skrivit frilansavtal med en tidning som vill köpa noveller av mig. Jag nyper mig i armen tio gånger om dagen! 



Mitt i allt detta så blir jag också väldigt rörd och glad när jag flera gånger i veckan får aviseringar om besökare här på bloggen eller på Torparkärringens Facebook, fastän jag inte gjort någon uppdatering. Det gör mig så himla glad ända in i hjärteroten att just du/ni går in för att titta om något nytt har skrivits, tack! Jag vet att ni är flera som inte har Instagram, så jag ska verkligen försöka få till det bättre med uppdatering av bloggen. Det är mest en teknisk fråga egentligen, av någon märklig anledning går det lättare att ladda foton till Instagram än till bloggen då jag är i torpet. Outgrundliga äro teknikens vägar. Just nu sover min mor och Jorik skafötters i sängen, vedspisen knastrar och ute är det mörkt som i orientnatten. Snart kan vi skriva september och det är inte utan att jag längtar... älskar hösten så mycket!