Trasiga knän och stickning
Så här på fredagskvällen känner den här Torparkärringen att det äntligen är dags för ett nytt blogginlägg! Ett antal veckor har gått sedan sist och ett besök i torpet har det blivit. Ett besök som slutade (eller snarare började) med platt fall i spöregnet så att ledbandet i både knäet och foten fick sig en omgång. De senaste veckorna har inte varit så himla muntra om jag ska vara ärlig. Samtidigt som jag tyckt synd om mig själv så har jag varit tacksam att inte något blev brutet. Att då ha ett antal kilometer till närmsta granne och låsta vägbommar... Ja man får sig en tankeställare. Mycket stillasittande med benet i högläge har det varit nu. Tack och lov så jobbar jag ju hemifrån så jag har ändå kunnat skriva ihop det jag ska. Däremellan har jag handarbetat så att stickorna glött, fortsatt titta på min turkiska tv-serie och längtat efter mer rörlighet. Jag har uppdaterat en hel del på Instagram där Torparkärringen också finns men här i bloggen har det varit tyst.
Och via min bror fick jag också en helt fantastiskt fin fotogenlampa, original och jättegammal. Jag rengjorde och fick igång den men nu har jag också beställt en ny veke så att den ska fungera ännu bättre! Visst är den helt underbar ❤ Lyser upp väldigt bra.
När jag sitter här i stan och tittar på de här mysiga fotona så längtar jag till torpet! Det är som att till och med en enkel frukost är mysig där...
Men nog med nostalgi! Det är ju mycket kul som hänt också. Eller... Ja... kul och kul... det beror kanske på vem man frågar haha! Men jag som älskar handarbete har ju mitt i eländet över benet haft så himla härligt med alla mina stickor och garner. Har producerat på löpande band, jobb på dagarna och stickning på nätterna när benet värkt som tusan. Det här är en del av det jag producerat!
Just nu har jag nya benvärmare på gång... De går i lila och grått och blir väldigt fina. Man får ju pigga upp sina foppatofflor lite hahaha!
Och med den fantastiska blomknoppen säger jag Härlig Helg till er allihop!