Kära mor.....
Mors dag. Hela internet svämmas över av blombuketter, "Köp det här till mamma!", "Uppvakta din mamma", "Boka festmiddag till mor"! Det låter så fint och säkert blir de mammor som uppvaktas jätteglada. Men.
Jag säger så här: Kära mor. Kära ni andra mödrar. Kära alla ni som blev aldrig blev mödrar, av eget val eller annan orsak. Kära ni som har en relation till någon som varit som en mor. Eller önskat att ni hade en relation till en mor. Kära ni som är ensamma idag. Ni som har huset fullt. Kära ni som tänker "Det är bara köpmännens dag". Ni som tänker "Klart vi ska fira mamma!".
Så här på mors dag, anno 2017, vill jag säga Tack! Tack för smått. Tack för stort. Tack alla ni kvinnor och mammor som totalt skitit i kvinnokamp, ni som kämpat med vardagen, snoriga barn och mat på bordet. Tack också alla ni som ägnat ert liv åt kvinnokampen. Ni som försakat. Velat så mycket. Blivit missförstådda. Kallade diverse okvädesord. Klappade på huvudet av de som "vet bättre". Tack alla ni som orkade stå på er i er åsikt. Som orkade förändra. Jo. Jag vet att det här kanske passar bättre en annan dag. Kanske på internationella kvinnodagen? Men vet ni vad? Det passar jättebra just idag! För vad vore vi utan våra mammor? Ingenting! Vi alla traskar omkring här och kan välja våra liv, tack vare våra mammor. Och då är det på sin plats att komma ihåg vissa saker. Som att....
Det fanns en tid för inte alltför länge sedan, då man inte hade vatten i kranen. Inget avlopp. Då man fick hämta x antal vattenhinkar per dygn i brunnen på gården. Sedan gå med slasken. Oändliga antal slaskhinkar. Jag har hört sägas att en vattenhink genererade 10 slaskhinkar. Om det stämmer vet jag inte. Men om det ens var en tiondel så var det nog. Att gå med hela familjens slask var inte en trevlig uppgift. Här pratar vi om generationsboende där samtliga behövde slå en drill på natten. Det var diskvatten och tvättvatten och pottan. Det blev en del slaskhinkar att springa ut med på morgonen. På bilden ser vi min mamma sitta med min äldsta syster. Början på 50-talet. Rören kommer inom kort att leda vatten och avlopp till och från huset! Vad tänker mamma på? En sak är säkert: För alla kvinnor blev det en stor skillnad i vardagen av att få vatten indraget i bostaden.
Att inte ha vatten inne betydde att enklaste lilla bad/tvätt av exempelvis barnet innebar att värma vatten på vedspisen, sedan köra något som idag snarast skulle kallas raggartvätt... Det var inte tal om att stoppa ner barnet i ett badkar och låta vattnet spola hur länge som helst. På bilden: min mamma och min storebror, tidigt 50-tal.
Men vi mammor/kvinnor har i alla tider jobbat! Om inte med det ena så med det andra. I många sysslor hjälptes män och kvinnor åt. Som i slåttern! Foto från gården Ollas, mina anfäder, anno okänt.
Älskar den här bilden på mamma. Vet inte när den är tagen men arbetsbyxorna är på. Antagligen sent 40-tal. Texten till fotot lyder: Värmland. Med på fotot är också min biologiska farmor Elna. Spana in mannen med bar rygg. Till och med utan information förstår man att det här är en karl som jobbar. Vi kan konstatera att det är före tiden för selfies, så folk var som de var..... :)
Men... man inte bara jobbade.... man njöt av tillvaron också. Kaffe i trädgården. Kanske sju sortes kakor. Eller en kask. Varför får jag känslan av att det var så himla bra? Jag har ju egentligen ingen aning. Bara dessa svartvita foton som väcker min nyfikenhet. Längst till vänster min styvfarmor/tant Hilda. Vars kökshanddukar jag fortfarande använder och vårdar.
Och slutligen: ett foto från trädgårdslandet. Ollas. Åter igen anno okänt. Min farbror Anders, som var gift med Hilda, odlade stora mängder jordgubbar. Jag vågar nog inte påstå att kvinnorna på bilden är i färd med att rensa landet.... nä, de är nog för tjusigt uppklädda för det.
Så. Kvinnokraft förr. Kvinnokraft idag. Jobb och slit för brödfödan. Umgänge, glädje och även lite posering för fotografen. Förändring. Obotlig romantiker som jag är så kan jag inte hjälpa det....: jag älskar dessa gamla foton!
Så. Mors dag 2017. Vi är här. Vi för vidare. Hoppas att vi tar tillvara på det som varit före, det som betytt något. Vi ser er styrka. Vi är också starka. Vi har olika utmaningar.... men kraften...den finns där!
Foto cred till min bror som scannat släktens alla album!