En hyllning till våra mödrar...
Det är ganska märkligt hur sådant som man som ung retade upp sig på hos den äldre generationen, idag istället har blivit en måttstock för hur man själv vill leva och vara. Har man äntligen blivit gammal och klok? Kanske har man helt enkelt kapitulerat och insett att "mamma har alltid rätt" :D .
När mina föräldrar var unga hade nog inte många en tanke på miljön, ekologiskt, närodlat. Det var helt enkelt en självklarhet om man bodde på landet att man hade grönsaksland, köpte kött och potatis från den lokala bonden och lagrade i jordkällaren för kommande tider. Det var inget extremt i det, man var ingen "grönavågare", ingen övervintrad hippie, ingen prepper (om ordet ens var uppfunnet då). Att vara självhushållande med det som gick var helt självklart i den värld jag växte upp i. Man saftade, syltade och lade in. Malde egen köttfärs och gjorde sylta. Bär plockades och såldes för en extra slant. Man bakade sitt eget matbröd och hade sju sorters kakor i frysen.
Min mamma sydde ofta våra kläder när vi var små och jag kan lova att hon gjorde det med den äran. Man lappade och lagade, tog tillvara på allt som gick. Kläder som var urvuxna kunde göras om till något annat. Var det allt för utslitet och inte ens dög till trasor så klipptes knappar och dragkedjor noga bort och sparades innan plagget slängdes. Eller snarare, inte slängdes, alltid gick det att använda den lilla trasa som var kvar till något "skitgöra" innan den åkte in i vedpannan. Mamma stickade, virkade och broderade. Allt som gick togs tillvara; spikar, brädor, skruvar. Gem, plastpåsar, garnstumpar och allsköns mokajänger. Alla saker var dessutom väl sorterade och organiserade i skåp, lådor och förråd. "Allt finns i ett förmöget hus" är ett av de uttryck som mamma alltid körde med och som jag lovade mig själv att inte använda när man för hundrade gången såg henne skölja upp små plastpåsar och hänga på tork över diskbänken på ett snöre. Om jag vetat då vad jag vet nu... :D
Det var när jag tog en titt på min egen diskbänk idag som jag vaknade till och insåg att....äpplet faller visst inte långt från trädet!
Ja herregud, ibland är det nyttigt att se sig själv utifrån, förhoppningsvis kan man bjuda sig själv på ett gott skratt. Och det är inte bara plastpåsar som hänger över min diskbänk, mammas uttryck har också överlevt decennier av plastpåsetvättande... jag tror att mina barn är lika vana att höra det som jag var en gång i tiden :D
Mamma har verkligen varit en flitig och aktiv människa i hela sitt liv och det är något som jag har henne som förebild för. Och ju äldre man själv blir så sluts stora och små cirklar vilket i alla fall för mig betyder mycket när cirklarna inolverar inte bara en själv utan även andra, som nu mamma. Utan mammas handarbetsintresse, vem vet om jag idag skulle vågat mig på att mönstersticka? Och små cirklar sluts genom att mammas knapp-låda tas fram, och där hittar jag fina knappar som jag kan sy i min nystickade kofta.
Och intresset för naturen, för odling, växter och jorden, det har jag också fått av mamma! Under min uppväxt minns jag henne som liggandes på alla fyra i trädgårdslanden och odlingarna. Trädgården var helt enkelt fantastisk med grönsaker, frukt och bär i mängd. Att jag nu ska våga mig på odling i några små pallkragar i torpet går ju inte att jämföra med hennes trädgård, men jag landar i att man gör utifrån sina egna förutsättningar och dessutom har jag ju den bästa att fråga om råd om jag kör fast :)
Och jag vet nog ingen annan än mamma som blir glad över några små sköra kvistar av lingon- och blåbärsris som gåva.... hon kan se det vackra i det lilla.
Mina föräldrars "sparsamhet och knot" hade nog sin grund i att de själva växte upp under väldigt fattiga förhållanden. Idag är vi bortskämda. De flesta av oss behöver inte äta kokt potatis doppat i stekflott varje dag. Eller sill varje dag. Om vi nu inte av någon anledning vill göra det. Vi har vatten i kranen, ström i ledningarna och varmt i bostaden när vi vaknar på morgonen. Väljer man att leva torpliv idag ska man nog inte lura sig själv en enda sekund med att tro att man känner på "hur det var förr". Idag kan man åka till stan om man fryser i sitt torp. Förr var det bara att ta på extra strumpor och lägga in en till vedklabb. Om jag misslyckas med odlingarna behöver jag inte fundera på det mer än att gräma mig lite. Annat var det förr. Men jag inspireras av den kämpaglöd som fanns, folks uppfinningsrikedom för att få det bättre och hur driftiga många var. Jag inspireras av den omsorg som fanns om miljön och om våra saker, känslan av att vårda. Inget slit och släng. Så jag kommer att fortsätta tvätta plastpåsar för återanvändning. Jag kommer fortsätta att ha gamla handdukar som skurtrasor, använda mina kläder tills de slits ut och glädjas över enkla buketter av lingonris. Och framför allt kommer jag att fortsätta ha mitt jäklaranamma och min envishet. Även det en gåva från Mamma! <3
Mamma och min äldsta syster på 50-talet:
