2016 - over and out...
Så var det dags att lägga ytterligare ett år till handlingarna. 2016, vilket år det varit! För mig ett omvälvande år med förändringar både på det yttre och det inre planet. Och det är väl de inre förändringarna som gjort att bloggen inte uppdaterats på ett tag. Den vanligtvis så närvarande skrivklådan har lyst med sin frånvaro och istället har den ockuperat hjärnan med diverse tankar och funderingar. Och när man passerat 50 verkar det som att man får börja göra en sak i taget - skriva eller tänka :D
Men en liten summering av året är väl på sin plats. Vad har man gjort? Hur har det känts? Blev man något klokare? Är världen en bättre och roligare plats? Om man ska gå efter de förevigade ögonblicken från fotoalbumet så har mitt år kretsat kring olika teman.
Först har vi då temat Mat/Umgänge. Jag som tycker att jag är en ensamvarg har bevisligen skärpt till mig ibland, dragit på mig lite kläder och ordnat godsaker och umgåtts med de som står mig nära.
Det har ibland varit att bjuda hem någon på frukost...
Det har firats påsk...
Familjen har samlats i början av juni för "sista måltiden" innan alla skingras för sommaren...
Och inte minst har det varit mysiga adventsfrukostar...
Jag har ätit mer bär och nötter än jag kan minnas att jag någonsin gjort! Hallonen detta år.....underbara <3
Och känslan av att plocka blåbär vid torpet, i sin egen lilla skogsglänta.... <3 <3 <3
2016 var året då jag blev en hejare på att koka egen buljong. Att den är toppengod kan många intyga. De små burkarna i frysen har en förmåga att försvinna, och ingen blir gladare än jag då det händer :) Eller när någon istället för kaffe eller te frågar om det är okej att få en kopp buljong :) Då tror jag att man faktiskt har ett vinnande recept!
Och när vi ändå är inne på ämnet dryck så ska det väl erkännas att ibland har det bjudits både en och annan kaffekask (eller som i det här fallet; tekask) vid köksbordet i torpet!
Och så blir det byte av tema, för 2016 var även året då jag helt plöstligt kunde mönstersticka utan att slita mitt hår! Jag vet inte riktigt hur och när jag lyckades med det men det kan ha varit när jag maratontittade på alla gamla säsonger av The Walking Dead, inför att nya säsongen skulle börja. Helt plötsligt satt mönsterstickningen där som en smäck, och sedan dess finns ingen återvändo haha.
Det blev handledsvärmare...
Vantar med långt skaft....
Kofta med nordiskt mönster....
Jag lärde mig ett nytt sätt att sticka, magic loop, som innebär att man kan sticka båda vantarna på en gång på en rundsticka. Eller också båda ärmarna till en kofta t ex. Det blir ett jäkla trassel med garnet, men wow, så kul det är! Och perfekt för en otålig människa som jag, som annars bara stickar en vante och sedan inte orkar göra tvåan haha. Man kan ju gå med ena handen i fickan men det är kanske inte alltid så kul ;)
Båda koftans ärmar samtidigt med magic loop :D
Byte av tema igen! 2016 var året då familjen utökades med den underbaraste lilla underbara Jorik! När jag satt och valde foton på honom så landade jag på 23 stycken..... hahaha. Nä, det går ju inte. Ett får räcka. Eller två. Jorik är verkligen så himla fin på alla sätt och vis. Att jag inte skaffat hund tidigare är för mig en gåta. Men jag har gått och trott hela livet att jag är kattmänniska. Det är jag fortfarande, och längre fram ska Jorik få lite kompisar :)
Första dagen i vår familj <3 Nykomlingen sitter på torpets trappa och tar in skogsluften <3 <3 <3
Och så årets julfoto. Jorik sex månader gammal <3
Förutom tillökning från djurvärlden så är 2016 året då en familjemedlems enträgna släktforskning gjorde att vi helt plötsligt fick kontakt med släktingar som vi inte visste att vi hade :) Nu hoppas vi på en träff till sommaren.
Under året fick jag också kontakt med tidigare ägare till torpet, en familj som haft torpet i sin ägo ända sedan det byggdes för många herrans år sedan. Det är guld värt med alla dessa kontakter, cirklar som sluts och nytt som påbörjas. Historien finns där, och det är fascinerande att ta del av den, att förtydliga sin lilla plats på jorden.
Tant och farbror när det begav sig. Älskar detta foto!
Och självklart. Vad vore summeringen av året 2016 utan konstaterandet: Jag blev med torp!!!
Att sammanfatta på några ynka rader vad det betyder för mig, det går bara inte. För mig är torpet här och nu. Det är framtid, det är historia. Torpet är att värma sina raggsocksfötter framför eldningsluckan vid vedspisen. Det är fotogenlyktor, mjuka stigar och ljud från skogen. Torpet är att bära ved, hushålla med vatten, snickra, såga, måla. Torpet är utedass, fladdermöss och tandborstning på trappan. Det är besök av nära och kära, glada skratt och tysta kvällar. Jag tror att det väldigt enkelt kan sammanfattas med ordet livskvalitet.
Och så står vi då inför ett nytt år. 2017. Vad bär det med sig? Ska man planera eller bara go with the flow? Jag tror det är bäst att bara glida med. Fatta beslut med hjärtat men komma ihåg att ta hjärnan med sig. Får gåshud då jag tänker på allt spännande som kan hända! Och händer ingenting så är det också okej. Man kan gå där i torpet och skrota, varvat med vistelser i stan för att tjäna ihop lite till brödfödan. Eller också blir det tväromvändning. Höns och getter och goodbye till stan. Nä.... inte ännu. 2017 ska jag ta det lugnt ;) Hur som helst, livet brukar bli en jäkla bergodalbana ibland fast man inte varken trott eller tänkt det. Så det är väl på med säkerhetsbältena och så far vi in i 2017!
Och som avslut....
Välj att känna solens varma strålar
istället för att tänka på skuggans kyla.
Välj att ge ett leende till den du möter
en tanke till den som behöver
och omsorg till dig själv
Gott Nytt År till alla ni fina människor!
