Dagens kopp 1345
Cupido och jag njuter av ledig dag. Caprina, hon är lite mer morgontrött och har ännu inte märkt att vardag plötsligt är helgdag. Det verkar bli början på en bra dag. En riktigt bra dag. Jag menar - frukost, vantstickning, katt, man behöver inte mer faktiskt. Ovansjöboken har också kommit fram en stund, känner sådan... liksom trygghet i den. När Erikanders-mor, född 1842, berättar om olika saker och händelser i kvinnors liv. Eller när man läser hur april och maj var viktiga månader för husbehovsslöjden. "Då satte man upp den ena långa väven efter den andra". Först linnevävarna, sedan halvyllevävar och sist helyllevävar. "Tyg till vardagskläder av alla slag skulle man själv väva". Bara tyg till kyrkkläder och lite vadmal till karlarna köptes. Man hann inte mycket utöver nyttovävarna, förutom husbondsfolkets egna kläder så skulle gårdens arbetare ha sina. Tjänarnas löner utgick i stor del i kläder och råvarorna till allt tyg skaffades fram på den egna gården. Linet odlades, skördades, bereddes. Fårens ull bereddes. Ja på den tiden var det inte att spontant gå till garnaffären och direkt börja sticka ett par vantar bara för att andan faller på. Eller klicka hem den där klänningen man kikat på ett tag. När jag håller mitt tvåtrådiga ullgarn mellan fingrarna och maska efter maska långsamt skapar ett par nya vantar, ja då går det inte att känna annat än ömhet för kvinnors slit och släp genom tiderna.
.
.
#dagenskopp