Sinnesfrid...

Tänk vad några dagar i skogen kan göra för sinnesfriden! Andra vistelsen i torpet för säsongen och dagarna har varit fyllda med aktivitet av olika slag, ändå känns det som om jag bara kopplat av. Hur är det möjligt? Kanske för att det är ren glädje i det jag gör. Ett tag i vintras, när jag tänkte på torpet, så kom allt det jag INTE gjort och allt jag BORDE göra för näthinnan. Istället för att känna lust och inspiration kände jag mig nästan rädd: mer krav, fler måsten. Halvfärdiga projekt. Men, den enda som skapat de där idiotiska tankarna är ju jag själv! Prata om att dränera sig själv på energi. Så dumt! Förra helgen när jag var här höll jag på ramla i fällan igen, men så fick jag påminna mig om att "Nej!". Och de här senaste dagarna har jag varje dag funderat på vad jag har lust med, inte vad jag tror att jag måste. Och jag har känt mig så fri. Jag vill inte åka hem 😊.

Sommar

Även små sysslor gör mig så glad: 
Några pelargoner i en kruka...



Pelargonerna från stan (Ja, jag gillar pelargoner. Mycket!) har fått följa med till torpet för att få andas lite lantluft. Det blev så fint på bron.


Till och med städningen av lillstugan kändes rolig! Jag har försummat den ända sedan jag köpte torpet, den har fått agera avställningscentral för diverse möbler, prylar och bråte. Ett antal timmars slit och den blev så fin igen. Fortfarande förråd för många grejer men samtidigt en Stuga. Inte soprum. 
Före och efter:


När jag städade hittade jag så bra saker! Tänk, det känns som en liten skattkammare här ibland. Jag hittade två vackra gamla porslinsburkar. Självklart tog jag in dem i storstugan, diskade och satte dem med tant Hildas burkar på fönsterhyllan. 




Och jag hittade en byrå som haft diverse verktyg i lådorna. Den kånkade jag också in i storstugan, skurade ren och sedan ordnade jag en liten tvätthörna i gamla mjölkrummet. Det blev jag så himla nöjd med.


Sedan hände en tråkig sak. Min gamla mamma som varit här och hjälpt mig gjorde sig illa i armen så att vi gick åka till akuten och röntga. Tack och lov ingen fraktur men hon har ont och är omlindad. Hon har längtat så efter att vara här i torpet, hon är en riktig skogsmulle som älskar utomhusarbete. Men är man 89 år så är det lätt hänt med en olycka, jag är så himla tacksam att det inte blev något allvarligare. Nu ska hon vila hemma i stan tills hon mår bra, men hon är inte den som klagar. "Tänk vad härligt vi haft det" säger hon istället för att beskriva hur ont det gör ❤ 
Nu är den här dagen strax slut. Fotogenlampan i taket ska tändas, kanske lite tevatten värms på vedspisen. Morgondagens projekt blir morgondagens tanke. Nu är nu. Lite läsning. Lite stickning. Lyssna på radio Gävleborg. Krypa ner mellan manglade lakan med broderi på och höra hur fåglarna tjattrar under taket. Godnatt världen!






Premiär för kärringen på Youtube!

 
 
Tillbaka i stan och vad är väl bättre att greja med än att skapa ett konto för kärringen på Youtube?
Jag ska inte påstå att jag är ett tekniskt geni, men inte heller helt imbecill. Efter lite redigering i mobilen på foton och filmer jag tagit i torpet så blev det ett första litet prov. Jag har filmat en hel del i torpet tidigare men inte vetat var jag ska dela det. På Instagram funkar det bara med kortare snuttar. 
 
Vi får väl se hur det här fungerar, om tekniken står oss bi. I det här klippet är det lite blandad kompott av det jag gillar att hålla på med, som en första presentation. Tanken är att göra små filmer utifrån olika teman längre fram; handarbete av olika slag, odling, släktforskning, kanske hur man får igång ett fotogenkök, ja lite livsnödvändiga grejer :) 
 
Nu ska jag gräva ner mig i hur man skapar bra filmer, har mycket att lära!
 
 

Green green grass of home...

Idag har jag varit utomhus nästan hela dagen, det här vädret är ju helt fantastiskt! Det enda tråkiga med torkan är för äppelträdet som jag planterade i höstas, det skulle verkligen behöva regn. Jag har ju vatten med mig men inte i de mängderna att det gör någon skillnad för ett träd. Regnvattentanken tömdes också i höstas så att den inte skulle frysa sönder. Nu har jag fixat med vattentunnor och med tanken, så torpet är redo för regn, när det nu kommer. Innan jag åker till stan ska trädet få allt vatten jag har kvar. 


Fastän det är så torrt så verkar småblommorna trivas. Hela tomten är full av vitsippor, blåsippor och andra små blommor. Det verkar också bli ett helt enormt bärår. Både blåbärsriset och lingonriset är helt översållade med kart. Förra året blev det knappt något alls så det vore jätteroligt om man kunde få plocka mycket bär i år. 



Jag har klippt gräs och gått med trimmern så nu är det så himla fint ute! Ändå har jag inte hunnit (läs orkat) med allt men det får jag ta en annan gång. Nu behöver batterierna både till gräsklipparen och mig laddas och trimmern behöver bensin. Jag tror att det mesta är på upphällningen för fotogenet till köket tog också slut idag. Har en lång lista på saker att ta med nästa gång. 


En lång stund har jag varit ute bland granar, tallar och björkar för att ta fina bilder på sjalar. Håller på att bygga en sida på Etsy där jag ska sälja Torparkärringens hantverk 😊 Jag hoppas så att det ska bli bra! 


Och så har jag tänkt en hel del på hur livet var här på torpet förr i tiden, då när det var fäbodvall här. Jag älskar ju livet här men tycker samtidigt att det är jätteskönt att mobil och nät fungerar. Men det klart, då fanns ju inget att jämföra med, och kanske var de alltid flera stycken här om det fanns många djur som skulle tas om hand. Men i min lilla del av universum så är det här den bästa av två världar: mitt i skogen men ändå med hela världen nära via tekniken. 


Torpet för länge sedan ❤ Ser ni det avlånga hålet mitt på dörren? Det ser ut som en mörk fläck. Det finns fortfarande där än idag, jag kan sitta på trappan och känna på de där torra kanterna. Och så var det spetsgardinen.... någon sådan har jag inte ännu men kanske snart!