Så här dagen efter....

Rubriken kan kanske ge en antydan om att det varit livat party föregående kväll. Och nog var gårdagen livad men jag skulle inte kalla det party. Det var också en (relativt) nykter tillställning. Inte desto mindre var jag utslagen vid 22 igår och är något ledbruten idag. Men har man jubileum så har man! Min 88-åriga mor står just nu i soluppgången och sågar ved (har föregåtts av samtalet: "Men mamma,  låt bli sågen! Du förtar dig!". Och svaret: "Men äh, de här små träpinnarna.") medan jag själv sitter på bron och kisar mot morgonsolen. Frukost har vi fått i oss och i vedspisen knastrar brasan. 


Igår var det en jättevacker dag. Solen sken från tidig morgon och jag var igång från ottan med diverse sysslor. 

Hämtade ved....

Stöttade upp tomatplantorna som låg som ett virrvarr. Upptäckte att zucchinin vuxit sedan sist, tog fram tumstocken och mätte den största. Säga vad man vill om denna provodling men misslyckad är den då inte 😊 och tänk vad rik jag känner mig av att kunna gå i skåp, lådor och bodar och hitta det jag behöver för att greja. 


Sedan var det dags att förbereda för gäster. Kvällen innan hade jag bakat kanel- och päronkaka i vedspisen. Första riktiga baket. Och jag blev nöjd! Okej, visst var den lite bränd i kanterna och lite kletig i mitten. Men den var god! Och när gästerna kom så hade de också med sig godsaker.... Det blev ett äkta kafferep.


Vi satt länge och pratade och hade trevligt, sammanfattade mitt första år i torpet bland annat. 


Och så var det ju dags att plantera mitt äppelträd. Gropen hade jag förberett kvällen innan men inte hunnit göra klar. Vilket jobb, jag tror jag fick upp sten till en halv stenmur. Som tur var kom ytterligare gäster senare på dagen och starka armar fick upp de värsta stenbumlingarna. Och sedan planterades trädet enligt konstens alla regler. Nu håller jag tummarna för att det ska växa och bli stort och fint! 

Idag ska jag lägga en stenkant runt jorden. Plantera örter i det som nästa sommar ska bli örtagård. Ska sätta igen hålet som jag började gräva upp i den gamla husgrunden jag hittade. Det får bli pallkrageodling ovanpå istället. Om jag gräver ur är jag rädd att gamla grunden rasar, såg igår att stenarna lutar inåt och hålls fast av grästuvorna. Sedan blir det en skål soppa under dagen. Men nu på med jobbarkläderna! 


I väntan på jubileum...

Tänk att det imorgon gått ett helt år sedan jag klev in i stugan med nyckeln i min hand. Nybliven torpägare. Jag fattar inte riktigt vart tiden tagit vägen... Det är också ibland svårt att ta in att jag faktiskt har ett torp. Jag hade letat så himla länge men det var hela tiden något som inte klaffade; antingen avståndet, eller att jag inte fick rätta känslan. Allt som oftast var det så att ekonomin sade stopp. Till och med på lite mindre stugor kunde det bli en galen budgivning som jag inte hade möjlighet att vara med på. Och så dök det här upp. Torpet med stort T. Så fort jag såg bilden på hemnet så visste jag att Ja! Jag måste åka på visning! 


Väl i stugan kändes allt rätt. Jag hade varit där i 10 minuter när jag lade ett bud. Några dagar senare fick jag veta att ägarna accepterade budet. På dagen en vecka efter visningen skrev vi papper och jag fick nyckeln i min hand! 

Den känslan.... fortfarande känner jag mig nästan högtidlig varje gång jag låser upp dörren. 

Så mycket har blivit gjort det här året. Snickra. Gräva. Spika. Skruva. Städa. Måla. Tömma brunn. Bygga loft med trapp. Rensa dass. Klippa gräs. Stapla ved. Ta ner sly. Släpa skrot. Lära sig sköta vedspis, fotogenlampor och fotogenkök. Samla regnvatten. Skura trasmattor. Plantera. 


Listan skulle kunna göras lång. De saker som räknats upp kanske är arbetsuppgifter för de flesta. Men jag har njutit varenda sekund, till och med när jag skurat dass. För det är mitt dass! 

I ärlighetens namn har det inte varit jobb i anletes svett hela tiden. Året har bjudit på många skratt, väldigt många besök, oräkneliga koppar kaffe (här räknar jag in både med och utan kask 😊), frukost på bron, hårtvätt i bunke, bärplockning, trevligt sällskap, mysiga kvällar, raggartvätt, musik och till och med dans. Det har varit sång i högan sky till radioskval. Det har varit promenader i skogen. Handarbete i skenet från fotogenlamporna. Det har varit kalla kvällar när man kurat framför vedspisens värme. Det har varit varma, ljusa nätter när man kunnat smyga ut barfota mitt i natten för att kissa i skogskanten. 

Framför allt har det varit ett år då jag fått veta på riktigt att jag har så fina vänner och släktingar. Utan all hjälp skulle jag varken fått så mycket gjort eller haft så trevligt och mysigt under tiden! Oavsett om just du hälsat på, spenderat dagar med att hjälpa mig jobba, hittat Torparkärringen på nätet eller följer bloggen/Instagram av annan anledning....Tack! Det värmer mig att veta att mina rader kan vara till nöje för andra. I den här bloggen händer inga världssensationer. Det är inga nakenchocker. Inga skandaler. Men en och annan tår kan det vara. Funderingar. Betraktelser. Men framför allt är det nog så enkelt och simpelt att det bara är Livet. Livet utan krusiduller. Lite galet. Totalt prestigelöst. Och helt och hållet äkta torparglädje! 


Slit och släp och en arkeologisk utgrävning

Tillbaka i stan efter att åter ha spenderat ett antal dagar i gästrikeskogen, och jag undrar, hur bra kan man ha det egentligen? Det är så himla roligt att greja i torpet så jag vill inte åka därifrån. Jag får lust att ta tjänstledigt från alla måsten i stan och bara sitta där vid vedspisen och kura. Men eftersom man inte vill svälta ihjäl och det finns räkningar i stan som prydligt ska betalas, så är jag en ordentlig människa som åker hem och tar ansvar. Fast i bakhuvudet finns redan tanken på när man kan komma tillbaka nästa gång :) 
 
I flera dagar har jag haft min mamma och bror som hjälp i torpet. Vi har inte bara slitit ut oss utan haft så himla roligt samtidigt. Projekten tar liksom aldrig slut. En till synes enkel sak kan resultera i många timmars jobb. Och som man brukar säga, "den som inte har något att göra, han skaffar sig". Och så är det verkligen. Varenda kväll när vi börjat krokna av slitet under dagen så har vi sagt att "nää, nu går vi in och gör kväll". Men sedan har någon kastat blicken på en liten sten, bräda, blomma, groda, hink eller gud vet vad... och så har vi varit igång igen. "Jag ska bara...." är ett uttryck som använts en hel del de sista dagarna hahaha!
 
Flitens lampa har lyst och det här är lite av resultatet:
 
Det absolut största jobbet har varit att ta ner sly, små träd och att städa i naturen runt torpet. Har hittat mycket gammalt byggmaterial när vi röjt. Min mamma har legat på knä i gräset och gjort fint runt alla stubbar, stenar och lingonris. Min bror har hanterat sågen och vissa träd som han fällt har varit av rejäl kaliber. Sedan har ju allt sågats upp också. 
 
 
 
Vedboden är nu städad och med en massa ny ved. Inser dock att jag skulle behöva köpa ett par kubik till att ha nu i höst. Det vi sågat upp går inte att använda på ett bra tag.
 
 
 
Snickarboden städad. Hittade så fina gamla saker när jag röjde där!
 
 
 
 
Och alla brädor som förut drällde omkring i vedboden har burits in i snickarboden.
 
 
Mitt bland jobb och slit stannar man till och beundrar små mirakel som övergivna fågelbon eller annat fantastiskt. 
 
 
Grävande i det som ska bli ett grönsaksland resulterade i att en gammal husgrund kom fram. Efter att ha röjt av allt gräs kände jag hur det knakade under skorna. Började gräva och hittade mängder och åter mängder av tegelpannor. Dessutom var det helt fantastisk matjord så nu ska jag glömma tanken på odlingslådor där och istället försöka röja bort teglet och använda mig av den fina jord som finns. Men det här är nog ett projekt som ka ta till död-dagar att få till :) Vad vi har spekulerat i vad det varit för byggnad! En lada? Boningshus? Med tegel på taket tänker man ju att det varit ganska rejält. Med tanke på att två rejäla björkstubbar står vid ena gaveln, i princip på husgrunden, så inser man ju att grunden är betydligt äldre än träden. Så spännande! Jag har hört från tidigare ägare att timret till min stuga ska ha tagits från en lada. På ett gammalt foto ser man också en lada men den verkade vara mer bakom torpet, inte bredvid. Så fortsättning följer, mycket spännande och se vad vi hittar :) 
 
Min bror hade med sig en resegrammofon med stenkakor så vi spelade en massa gamla slagdängor. Så häftigt! 
 
 
 
 
 
På kvällarna har vi suttit och pratat och haft mysigt. Jag som älskar listor har skrivit Att-göra-lista. Jag har  inte bara en lista...nej nej. De har en förmåga att föröka sig de där listorna. Ibland har stickningen åkt fram och jag har gjort några varv i skenet från lyktorna. 
 
 
Jaa, riktigt härliga dagar har det varit. Och när vi åkte därifrån idag så var vi redan i full färd med att planera vad vi ska göra nästa gång det är dags att vara i torpet. Vi har ju påbörjat grönsakslandet aka den arkeologiska utgrävningen, vi har grävt ett blomland och ska bara flytta blommor dit som nu står lite tokigt till, vi ska bara snickra klart ett brunnslock, måla färdigt dasset, köksväggen behöver en till omgång färg. Jo, och så var det måla köksskåp, köpa bänkskiva, göra tvättrum av kammaren, städa lillstugan och...... Ja. Det finns en del att pyssla med :) Så fortsättning följer. Och snart firar Torparkärringen också ett år i torpet! Det måste ju firas på något sätt men hur?