Gentlemannatjuvar och banditer....

Så har jag då varit i torpet och inspekterat resultatet av att folk inte kan skilja på mitt och ditt. Mitt i allt är jag faktiskt tacksam att det inte är värre än det är.... man läser mycket om folk som får sina torp och stugor vandaliserade till ingen mening och så har de inte gjort för mig tack och lov. 
 
Det ligger rejält med snö kvar på gårdsplanen även om skogsstigen fram till stugan är bar. Och i snömodden på framsidan har skurkarna kört fast med bilen. För att få loss den har de gjort sig omaket att gå till snickarboden och leta rätt på en gammal spade (som jag för övrigt via Mandelmanns bok lärt mig är en tysk spade, en spade utan handtag, mycket gammal och fin), sedan har de gått till vedboden och den ligger ju lite i skymundan. Där har de hämtat två brädbitar som de mest troligt lagt under däcken för att få fäste när de skottat loss sig. Spaden var prydligt ställd i en snöhög, inte kastad. Lite gräs och mossa låg spridd här och var där de kört/grävt sönder den.
 
 
 
Jag måste säga att den här lilla gesten visar på att den/de som var där ändå hade någon form av anständighet i sig. De hade ju kunnat slå loss en bräda från trappräcket eller vad som helst för att använda när de ville ta sig loss. Gudarna ska veta att de nog hade verktyg till att göra så om de velat, eftersom de istället använt kofoten till ytterdörren......
 
Dörren är ju riktigt gammal som jag berättat förut, från slutet av 1800-talet. Låset är original och väldigt vackert. Jag var så rädd att de skulle ha gjort kaffeved av min vackra dörr men så var det inte! "Öglan" som är till vänster på karmen är fäste för en väldigt tung arm av gjutjärn som löper över dörren. Den stängs med ett rejält hänglås och det var avklippt. Jag kunde inte se låset så jag vet inte om de var så ordningssamma att de tog det med sig.... Hur som helst så var hänglåset borta, sedan har de bänt upp dörren med något brytredskap. Och karmen är förstörd som synes men låset helt intakt. Jag blev så himla glad! Några av brädorna på dörren hade släppt från sina fästen och glipade en bra bit men de kunde vi lätt banka på plats igen :) 
 
 
Inuti stugan hade de rivit ur lite kläder ur ett skåp och även tömt ut lite köksgeråd på golvet när de gått igenom skåp och lådor. Det märktes att de letat precis överallt, allt hängde på trekvart. De hade gått igenom vedspisens olika luckor och lådor (om jag någon gång skulle ha en tia att gömma så tror jag nog inte att jag skulle välja vedspisen...gör folk det???), tittat bakom speglar och tavlor, gått igenom skrymlsen och vrår. Men ändå fick man inte en känsla av obehag på något sätt för det var inte smutsigt eller stökigt eller vandaliserat som att någon riktigt elak människa varit där. Och sedan...så konstigt. Sist jag var där glömde jag kvar mina guldörhängen och de hade hittat dem och lagt mitt på köksbordet. Inte stulit. Märkligt. Har vi en gentlemannatjuv?? 
 
Först tyckte jag inte att något fattades för det såg ju relativt fint ut inne, bortsett från det som var utdraget på golvet. Men när jag tänkte tända fotogenkaminen för att få lite värme så insåg jag att det skulle bli svårt, för den var stulen. Och sedan började jag se mer och mer saker som inte stod där de skulle. När jag köpte torpet så fanns ju en hel del saker där, bland annat en jättefin gammal liten kaffekvarn med vev. Det som var så lustigt är att jag precis någon vecka innan jag köpte torpet hade fått en gammal kaffeburk av min mamma, en gammal burk som sedan visade sig ha samma tillverkare och färgsättning som kvarnen i torpet. Jag vet att det inte är något värde i de sakerna, men jag hoppades så att kvarnen inte skulle vara borta. Och igen, de hade tänkt ta den men sedan struntat i det... kvarnen stod inte på sin vanliga plats men var ställd innanför dörren! Helt galet :D Mina vackra fotogenlyktor finns också kvar!
 
Visst är saker borta men det är inte stora pengar vi pratar om. Min kaffekask har de tagit men ny sprit går ju att köpa. Det är värre med en kaffekvarn från 50-talet! Jag tyckte att jag fotade bra men jag måste åka dit igen och titta för så här efteråt då jag är i stan börjar jag komma på en massa saker som jag inte minns att jag såg, men jag vet inte om minnet spelar mig ett spratt. Så ett gott råd om ni råkar ut för något liknande är att ta en jäkla massa foton....det ska jag även börja göra varje gång jag varit i stugan. Man glömmer vad man har. Jag har suttit och gått igenom kameran nu för att skriva en lista på det som är borta. 
 
Så nu har dörren ett nytt rejält hänglås och så får jag hoppas att det inte kommer fler personer som ska gräva runt i andras grejer. Det var verkligen inte kul, känslan att någon olovandes går bland dina saker är lite läskig och jag tror jag var nästan lite chockad i helgen. Samtidigt är jag så himla glad att det inte var värre! För att avsluta den här tråkiga historien så blir det några bilder på Jorik. Han njöt i fulla drag av att vara i skogen igen, och han har har blivit så jätteduktig att komma på inkallning, jag var riktigt imponerad. I stan vågar jag aldrig låta honom vara utan koppel så det måste kännas underbart för honom där i torpet. 
 
Jorik lyssnar uppmärksamt på ljud från skogen.
 
 
 
Och lite lek så klart, han hittade en rejäl kotte som han sprang runt med.
 
 
Jag vill också säga tack till alla snälla människor som hört av sig till mig och frågat hur jag mår och om det finns något de kan göra. TACK! Nu känns det helt okej, och ännu bättre känns det att veta att det finns så mycket värme här ute i cyberspace!

Att skilja på mitt och ditt.....inbrott i torpet

Fick ett telefonsamtal för en stund sedan.... det har varit inbrott i torpet. En bil har kört ända fram till trappan, och då är man angelägen vill jag säga eftersom man riskerar att förstöra hela underredet på bilen om man åker där. Ytterdörren är uppbruten, dass och snickarbod på vid gavel. Den vackra, gamla dörren....riktigt ledsen blir jag! Gäststugan har de tack och lov inte gått in i, men det är fotsteg i snön nedanför fönstret så de har tittat in där innan de bestämde sig för att strunta i den stugan. Jag har mycket bråte där som jag sorterat ut från storstugan. I storstugan har folk varit inne, oklart om de tagit något eller förstört. Tack vare en snäll skogsägare som jag lärde känna tidigare i höstas fick jag veta om det hela. Han var på väg upp för att se till sin skog när han upptäckte det, tog reda på mitt telefonnummer och kontaktade mig. Han har stängt till alla dörrar så det klarar sig över natten. Helst vill jag hoppa in i bilen på en gång och åka dit men det kommer att vara becksvart innan jag är framme och då kan jag ändå inte göra någon nytta. Jag får avvakta tills imorgon. 
 
Min fina dörr...... undrar vad som finns kvar av den nu?
 
 
 
Tänk att vissa har så svårt att skilja på rätt och fel. Svårt att skilja på mitt och ditt. Och jag undrar vilken situation jag själv skulle vara i för att känna mig berättigad/tvungen att stjäla och förstöra för andra. Jag ska inte säga att jag aldrig kommer att hamna i en sådan situation, men jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver göra ett sådant val. Jag vill tro gott om folk, men ibland är det svårt. Nu ska jag försöka koppla av och tänka att vad som än hände så var det ingen som dog (fast jag önskar nästan att jag hade riggat innehållet från torrdasset ovanför ytterdörren som tjuvfälla.....). Imorgon sätter jag mig i bilen och far till torpet för att undersöka läget. Fortsättning följer. Hälsningar en ledsen torparkärring. 

Vantarna har fått ny ägare!

Så var vinnaren dragen i mitt lilla vantlotteri! Så klart fanns en medhjälpare vid dragningen, tyvärr var han för upptagen med att njuta av alla små lappar. Trots ett antal foton blev alla suddiga :D . Lille Jorik <3 Han får i alla fall med beröm godkänt för att han lyckades sitta "nästan" stilla tre sekunder så att jag fick till ett foto innan själva dragningen ägde rum. 
 
 
 
Jorik väljer vinnaren.....
 
 
 
Som blev.....
 
 
 
....Annika Lundmark! Jorik hann äta upp kanterna på lappen men vinnarens namn syns ändå tydligt haha! Pm'a mig din adress på facebook så kommer vantarna med posten:) <3 
 
Det här var roligt, och eftersom jag älskar att sticka och virka så kommer det säkerligen flera lotterier, hoppas ni hänger på då.  
 
För övrigt är det här en sådan där märklig dag då man, efter att ha läst nyheterna, undrar över:
*hur den som är säkerhetsansvarig i ett land helt plötsligt är en säkerhetsrisk?
*hur det känns att vara grannland till Nordkorea just nu?
 
Nä, tack o lov har man sitt lilla torp. Det är nog bäst att satsa både på odlingar och solpaneler framöver, det är i alla fall en känsla man får då man läst nyheterna. Bygga en rejäl jordkällare, ta jägarexamen och lära sig allt som går om självhushållning :) 
 
Nu ska jag sätta igång med en ny stickning, mönster fair isle. Smakprov kommer om någradagar när jag hunnit en bit på vägen :)