Liten sammanfattning av flera dagars vistelse i torpet!

Tillbaka i stan och sitter för att sammanfatta de senaste dagarnas vistelse i torpet. Jag har gjort så många roliga saker, det har varit jobb från morgon till kväll både ute och inne. Vädret har varit perfekt, lagom varmt och lite blåsigt så varken knott, mygg eller broms har orkat streta sig fram i vinden till vår glädje. Någon regnskur och gassande sol korta stunder. Det har varit sommarkvällar så ljumma att man förvånat tittat på klockan och insett att den är över nio, och då håller man fortfarande på och jobbar. Det har varit hårtvätt i bunke varje kväll eftersom det kliat i hela skallen av allt gräs, skräp och sly som fastnat. En kväll var jag så trött att jag inte orkade hämta schampo utan tog diskmedel. Det var ingen bra idé. Håret blev lite likt svinto, men det klart, jag hade volym för en gångs skull. Stickningen har jag bara plockat fram en enda kväll, och då var jag så trött att jag stickade fel en lång bit, så den fick åka ner i sin påse igen.
 
Sedan vi började röja bort sly har antalet trista flygfän minskat radikalt. Lite broms kan det vara men inte så det stör. Däremot har vi fått några nya flygande vänner. Och inte bara en eller två utan en hel koloni tror jag bestämt! Trollsländor har bokstavligt talat invaderat tomten, de flyger högt och lågt och man blir så glad av att se dem. De kan hålla sig stilla i luften ganska nära en för att sedan svischa iväg. Jag har försökt att ta foton på dem så många gånger, men omöjligt. Jag har lockat med sockerbit på ett fat med ljummet vatten men de var helt ointresserade. Om jag googlat innan hade jag kunnat bespara mig omaket, de är rovdjur och hade nog hellre velat ha ett gäng flugor. Men till slut, när jag gett upp tanken att få ett foto, så kommer det en och sätter sig i närheten och där stannade den kvar i flera minuter. Det var som att den poserade. Och äntligen fick jag mitt foto!
 
 
 
Allt jobb i torpet ska jag inte ta åt mig äran själv av. Jag har haft mycket hjälp de här dagarna av min bror, och besök av andra familjemedlemmar. Min lilla mamma, 88 år, drog på sig arbetshandskar och knatade ut i det gröna och tog rätt på ris och sly <3 Dessutom har dotra mi varit flera dagar i torpet. Hon har målat inne på dass, målat mer i köket, fixat och grejat. Hon har lärt sig att tända i vedspisen och har ropat "maten är klaaaar" över nejderna, finns det något härligare ljud när man jobbat så att man är helt slut och törstig. Och så har vi kommit in till dukat bord. 
 
Framsidan är så fin nu! Blomma från mamma har planterats i bunken. I bakgrunden dasset som sakteliga börjar bli vitmålat inuti. 
 
 
Och så dessa kvällar och nätter då man bara står där och lyssnar på just ingenting. Eller snarare, lyssnar på ljuden från skogen, från trädet som under ett par dagar hållit på att rasa i skogen en bit bort och knakar och gnekar för varje centimeter det bryts av. Man lyssnar på det avlägsna ljudet från någon som har fest och spelar musik, och försöker lista ut var partyt är med tanke på att det är 5 kilometer till närmsta by. Man hör en massa konstiga fågelljud. Man hör sin egen radio i stugan som spelar radio Vinyl. Kan sjunga med i alla låtar. Tänker att man är nog lite gammal. I alla fall. 
 
 
Och så kommer man in i stugan för att göra kväll. Stoppar in ett par mackor i vedspisens ugn. Häller upp lite rosévin. Borstar igenom pälsen på Jorik. Bläddar lite i den fina, gamla bok som jag fick av min bror: "Fäbodvall". Fanns mycket intressant i den. Och sedan har man härliga, oväntade och speciella samtal i skymningsljuset från fotogenlampan. Man har de där samtalen som man kanske borde ha haft för länge sedan men som det tack och lov blev läge att ha nu. Och helt plötsligt känns det som att man känner varann ännu lite bättre, fastän man redan känt varandra ett helt liv. 
 
 
 
 
 
 
 
Så det har varit underbara dagar. Det enda lilla orosmolnet på min himmel har varit allt strul med tekniken som jag haft. Inte bara brist på nät (brukar vanligtvis fungera väldigt bra) utan min mobil har betett sig konstigt och dött titt som tätt. Kan ju verka som en banal sak, men jag tycker att det är så roligt att blogga och att lägga upp bilder från torpet på Instagram. När tekniken inte är med mig så blir till och med en tålmodig torparkärring som jag irriterad. Dags att se över det hela och hitta en lösning. En fördel med att det strular är ju att det bara kan bli bättre!
 

Tvätt av trasmattor och en massa pyssel

De här dagarna i torpet har varit så himla bra! Har fixat och grejat varje dag så svetten lackat. Har röjt, klippt, sågat, staplat, burit, skurat, målat, vattnat, planterat och fejat. Men, inte att förglömma, kärringen har även druckit kaffe, gått på upptäcksfärd i omgivningen, umgåtts med nära och kära, eldat, tvättat håret i bunke på bron och sett vackra trollsländor i massor. 



Här kommer ett gäng foton från dagarna i torpet. Så härliga dagar. Imorgon bär det av hemåt men jag kommer snart tillbaka så klart!


Röjning i torpet!

I två dagar har jag och min bror jobbat vid torpet så att jag är helt ledbruten. Ledbruten och väldigt, väldigt nöjd och glad! Där det förut var högt gräs och sly är det nu öppen mark. Men oj vilket jobb. Både att ta ner men även att finfördela och fylla ut gropar etc. Det blir så fint!




Det är märkligt hur till synes små saker kan göra en så lycklig. Som staplad disk. Diskad med vatten som värmts kokhett på vedspisen. Sedan en lagom dutt av kallvatten i baljan. Diska. Sedan sköljbaljan. Stapla på ren och struken kökshandduk. Oj då, det skymmer. Jamen då tänder jag fotogenlyktan! Det är som att de mest triviala saker ger en sinnesfrid som i en annan miljö skulle kosta många sköna tusenlappar. Men här i torpet är det gratis. 


Sedan har vi ju den berömda zucchiniplantan, den jag skrev om i förra inlägget men glömde posta bild på. Sist jag var här i torpet så var alla plantor halvdöda. De såg närmast ut som... Ja inte vet jag. Tröstade mig med att de jag har på balkongen i stan är skyhöga. Men som sagt, när jag kom så hittade jag det här i min lilla täckodling.  

Och nu är klockan nästan 23, och jag står i pyjamas mitt i skogen och sträcker armarna mot skyn för att få täckning att ladda upp foton haha. Text funkar bra i stugan, men foton är tyngre. Galen?? Neeeej! Det är det här som är livskvalité 😊😊