Torparkärringen får finbesök!

Några riktigt härliga dagar på torpet har passerat. Dagar fyllda med målning av köket i storstugan, bambujalusier har satts upp i ena fönstret, gardinstång satts upp, brunnen har tömts igen, gräsklippparen och trimmern har gått varma. Det har lagats mat (nåväl, om sanningen ska fram så har vi värmt soppa på glaskonserv och köpt pizza...), det har handlats en hel del till torpets matförråd, det har skurats golv, dammats och fejats. Det har städats, organiserats och donats. Vadan detta? Jaaa, först och främst har torparkärringen fått njuta av att "dotra mi" ville vara en hel helg i torpet. Hon har jobbat hårt och fixat, hjälpt mig så mycket. Hon skulle ha stannat en natt men ville sedan stanna en till för att det var roligt... då blir ett mammahjärta varmt! Så vi har grejat tillsammans och på kvällarna suttit och spelat kort, sjungit oss hesa till diverse härlig musik och kört en och annan pinsam dansmove. MEN..... att arbetsbyxorna åkte på berodde även så klart på att torparkärringen väntade finbesök. Och inte vilket besök som helst! Nej, jag inväntade tre generationer kvinnor som traskat runt på torpet lång tid innan jag ens satt min fot där. 
 
 
När jag köpte torpet fick jag ta över en gammal pärm med mycket spännande papper. De där papperen har jag lusläst flera gånger om vid det här laget. Bland annat fanns där en mejladress till en tidigare ägare. Alltså inte de jag köpte av utan ännu tidigare ägare. Jag visste att torpet tidigare varit i en och samma familjs ägo ända sedan slutet av 1800-talet. Sagt och gjort, jag mejlade till denna adress och hoppades att kontot skulle finnas kvar. Och det gjorde det! Jag fick svar av E och vi har mejlat sporadisk sedan i höstas. E har tillbringat mycket tid på torpet, ännu mer tid har hennes mamma M varit där. M är 30-talist och har mycket intressant att berätta om torpet hade jag förstått via mejl från E. Efter det att jag och E fått kontakt "brevledes" har jag förstått att hennes mamma M också börjat följa torparkärringens blogg! Det gjorde mig så klart väldigt glad. Och så blev det bestämt att de skulle komma på lite kaffe. Tre generationer kvinnor. Mormor M, dotter E och barnbarn A! Nog kändes det lite pirrigt, jag ville så gärna att de skulle se att jag vill ta väl hand om stugan. 
 
Och jag kan säga, att den här fikastunden redan kvalat in som en av de trevligaste jag haft! Jag ångrar att jag inte hade anteckningsblock och kunde skriva ner allt intressant som berättades runt kaffebordet och på husesynen runt torpet. Det blev väldigt verkligt helt plötsligt att mitt torp, som tidigare varit fäbod, haft människor omkring sig sommartid som vallat kor och som hässjat hö. Som haft rummet innanför köket till "mjölkrum", där man tog hand om kornas mjölk och gjorde ost mm. Att det funnits en dold dörr från hallen in i mjölkrummet, en dörr som så att säga smälte in i väggen. Jag fick veta att det från början varit en öppen spis i stugan, och att det sedan en period sattes in en vedspis men att den togs bort då man ville återställa stugan i ursprungligt skick. Jag fick en del foton från 80-talet, där man kunde se att det funnits gärdsgård på baksidan, en högt rött staket mellan dasset och lillstugan och vackra rosenbuskar och planteringar. Men absolut höjdpunkt var detta foto som jag fick i gåva, med vacker ram. Här är torpet, anno okänt men vi kan konstarera att det är mycket länge sedan. På fotot syns M´s två fastrar. Jag minns att den ena hette Hildur. Här står de och lutar sig mot staketet som satts upp för att hindra djuren från att smita ut. Bakom dem syns ytterdörren. Samma dörr som jag stängde och låste när jag för ett par timmar sedan åkte tillbaka till stan. Mäktigt!
 
Det är lite lustigt, gardinerna som syns i stugan fick mig att hajja till. Senast igår när jag och dottern fixade vid fönstren så funderade vi på vilka gardiner vi ska sätta upp. Jag är ingen spetsmänniska. Men så sade jag att "kanske en skir spetsgardin skulle bli fint, hade de inte det förr?". Och så får jag det här fotot i handen. Med spetsgardin. Ja min je. Så klart blir det till att köpa spetsgardin, något annat går ju inte! 
 
Om man kikar in i hallen så ser man den dolda dörren rakt fram. Den syns inte idag utan det är hel vägg där. Till höger kan man se en skymt av stenmuren som än idag finns kvar. (Nu ska jag inte skriva om att det setts huggorm på den stenmuren förr om åren..... det har jag bestämt att glömma bort). 
 
Ja, det finns mycket att skriva om det som vi pratade om idag, med det får komma pö om pö tror jag. Här kommer dagsfärska foton från torpet. Det är alltså samma stuga som på det svartvita fotot,men för ett antal år sedan har panel satts på stugan så därför skiljer sig fasaden lite åt. 
 
Och här är lillstugan, som byggts av E´s pappa och bror. 
 
 
 
Jag är så himla tacksam för idag. Tack snälla ni för att att ni kom och hälsade på, det gjorde mig riktigt glad! 
 
Och det är också så att jag hade fler gäster idag, med runt kaffebordet var också min bror T, det är han som tagit de här fotona. Också B var med på kaffe, hon är torpargranne kan man säga. Verkligt mysig helg, massor av inspiration har jag fått. Tack!