Dagens kopp 978
Frukosten inmundigas denna morgon i soffhörnet, ja hur ska man annars kunna avnjuta sin lilla kärleksförklaring till mor? De ser inte mycket ut för världen de där två kuddarna, men skenet bedrar. För i ett enkelt stycke ylletyg och lite ullgarn fanns så mycket minnen redan innan de blivit till kuddar. Tyget som påminner om sypallen, garnet som minner om en dag i torpet med mamma. Den där garnsnutten som var högst några meter lång men som ändå inte fick förfaras, fattas bara. Lite ojämnt och krokigt blev resultatet för det gick inte att rita på tyget, det var bara att brodera på känn. Mor och far, ja så har mamma alltid sagt om sina föräldrar. Det är vackert tycker jag. Och plötsligt blev den lilla kudden mer än bara en kudde. Den blev en markör för alla kvinnor som jag bär spår av. Min mamma Eivor, mormor Ragnhild, mormorsmor Clara. Och sedan den fortsatta långa raden av mödrar. Stina, Lisa, Stina, Maria - och plötsligt är vi på 1700-talet. Anna, Maria och slutligen Margit. Född 1654. Det är så långt jag kommit i sökandet efter mina mödrars mödrar. Rakt nedstigande. Anmödrar. Jag bär med mig delar av varenda en av dessa kvinnor, precis som vi var och en bär med oss från de som föregått oss. Att tankarna nu lämnade soffhörnet och istället landade i Finnskogen, är inte det ganska underbart? Jordad blir man av att tänka på sina anmödrar. Och man känner sig på något märkligt sätt så rik, fastän det hela är det mest normala i världen.
🌳🌲👵🏡🌲🌳
#dagenskopp #kärringensläktforskar #broderi #yllebroderi #släktforskning #anmödrar