Dagens kopp 956
Solig lördagsmorgon i september. Man väljer att inte titta på allt stök och bök som samlats på diverse platser i hemmet under arbetsveckan. Man går en lång, lång promenad, vinden far, solen värmer. Sedan får den fyrbente sin frukost, balkongdörren öppnas på vid gavel och där hänger linet på tork. Humlen frodas likt lianer i rosenbågen, ena ampeln med hängpetunia börjar se ledsen ut, några enstaka blommor kämpar på. Pelargonerna däremot, de har fått fnatt. De står i sina stora golvkrukor och sträcker på nacken liksom för att nå över balkongräcket. Pelargoner, de kan man lita på. Nu är solen så mjuk att man inte längre behöver vinkla persiennerna inne som skydd för blommorna på fönsterbrädan. Lerkrukor med knallgröna växter, hur fint är inte det? Och man väljer igen att inte se allt stök, nej man kryper upp i soffan och sveper om sig en filt om benen för det blåser rätt friskt från balkongen. Man tittar på allt det gröna, på solen och himlen och linet som skymtar. Man tar fram sitt broderi. Det är en sådan där morgon då ingenting kan rubba ens inre frid. Senare, om 2 eller 5 eller 10 timmar, kommer kanske, men bara kanske, inspirationen att börja röja i oredan. Annars får den vara kvar tills imorgon. Inget får komma emellan gumman och hennes tillstånd av sinnesro. Har ni en härlig morgon?
🌳🌲🏡👵🌲🌳
#dagenskopp #frukost