Porslinsblomman från Bruksgården
Ett vanligt telefonsamtal med lilla morsan kan bli mer spännande och innehållsrikt än först tänkt. Vi kom in på blommor och pratade om gamla ärvda växter. Jag berättade att skottet från porslinsblomman som jag fått av henne för ett antal år sedan växer och frodas, ja den är ganska enorm om sanningen ska fram. Först fick den klättra på köksväggen men när vi renoverade för något år sedan ordnade jag en ställning som jag lindade rankorna kring i en stor cirkel. Det har fått fortsätta vara så för jag var rädd att den skulle må dåligt av att stökas med för mycket. Ranka efter ranka får leta sig runt runt, ja det är ganska många meter porslinsblomma nu. Några fläckar har bladen fått av kalkhaltigt vatten men den mår så bra och blommar regelbundet. Då kvicknar mamma till i andra änden av luren och berättar att den där blomman, den är minsann från 1974. 1974, hur då? Jo då får jag höra en rolig liten berättelse att en dag 1974 är mamma på besök på den pampiga Bruksgården i Sandviken, hon ska börja jobba där och ska se sig omkring. En kort stund lämnas hon ensam i en korridor och vad finns väl där om inte en enorm porslinsblomma! Snabbt som blixten tar hon ett skott och stoppar iskallt i fickan av alla ställen. Besöket går bra, mamma börjar jobba på linneförrådet som ligger i källaren i husets gamla bagarstuga. Hon sköter bland annat sömnad åt Sandvik. I det där linneförrådet var jag nästan varje dag efter skolan under gymnasietiden, jag tyckte så mycket om miljön, doften, tygrullarna på rad och strykjärnen som hängde från taket. Och porslinsblomman, den växte och frodades hos mamma många år tills den förfrös för några år sedan. Hon kunde rädda ett skott som hon planterat åt sig själv. Så nu kan man säga att min porslinsblomma, den på bilden, är barnbarn till Bruksgårdens gamla blomma. Är inte det en fin känsla så säg! Jag har som en del av linneförrådet bredvid mig varje dag! 🥰🥰🥰
.
.
#sandviken #bruksgården