Dagens kopp 1034
Släktforskningen och stickningen går hand i hand denna helg. Grova vantar i naturfärgad ull växer fram på stickorna medan man läser om Finnskogen. Ibland läggs allt åt sidan, alltför många liknande namn dansar framför ögonen och gör det stundvis omöjligt att inte blanda ihop. Vi befinner oss på mödernet men alla karlar måste också kollas upp på längden och tvären så att man vet att man är i rätt familj. Kommer man tillräckligt långt bakåt är det inte ens säkert att modern nämns när ett barn föds, jo jo. Fadern står där så ordentligt liksom dopvittnen, men modern lyser med sin frånvaro. Då får man gå till församlingsböcker och husförhör, där nämns modern med en liten rad, och det finns flera sätt att få veta vem som är vem. Lite detektivarbete. Sedan hette många samma sak vilket kan göra att man hamnar på villovägar. Tänk att kvinnor sågs som så obetydliga att de inte ens fick stå med på sitt eget barns födelseanteckning i kyrkboken. Man häpnar. Det enda man kunde vara säker på var ju egentligen vem som var modern, vem som var fadern fanns ju ingen garanti för om vi ska se det krasst. Men nej. Och dopvittnena ansågs mycket viktiga att skriva ner då de skulle sörja för barnet om föräldrarna dog och även då hade ansvar att ge barnet en kristen uppfostran. Ja gud var mer närvarande i födelseanteckningen än modern. Så var det i nådens år 1692 då man i kyrkboken kan läsa: "Anno domini, 9 februari, föddes Maria, Mats Klemetssons barn i Lövsjön i Finnmarchen...", sedan nämns tre karlar med namn och bostadsort som dopvittnen. Lillflickan Maria kom att bli min mormors mormors mormors mormors mor. Hennes mor Margit fick finna sig i att inte omnämnas. Hur är det nu man säger - "outgrundliga äro herrens vägar". Ja det är så sant som det är sagt.
.
.
#dagenskopp #kärringensläktforskar #släktforskning #sticka #knittersofinstagram