Dagens kopp 853


Paradhandduken är på plats! I hjärnan har projektet pågått länge, själva paradhandduken påbörjades i april och nu när hyllan kom hem via en mycket snäll person på instagram var det bara att göra slutrycket - måla hyllan, fästa sista stygnen och pressa! Så nöjd, det blev precis som tänkt. Jag har handdukar som jag själv vävt och broderat, de ska hängas på krokarna bakom, och gunåde den som använder dem för att ta ut en bränd form ur ugnen eller liknande, den personen blir det inte nådigt för det kan jag lova. Men vet ni, tro det eller ej, duken med folkdräkter som det gavs stränga förhållningsorder om, den är intakt! Jo jo, så det finns nog hopp om paradhandduken också. Nu kan man tro att kärringen delar bostad med ett gäng huliganer eller småbarn, men nej då, här är det 20-plussare som "råkar". Ja att leva i storfamilj är inte alltid lätt, man får ha tolerans för varandra och ge utrymme för varandras olikheter, men visst går gränsen någonstans vid folkdräkter och paradhanddukar, rätta mig om jag har fel 😄 Hur som, ännu en färdigbroderad paradhandduk finns, nu kom inspirationen att fålla och sy på spets även på den. Den är nog min favorit, riktigt gammalt mönster bara i rött. Eftersom all sömnad görs för hand gäller det att ha tungan rätt i mun så att det blir rakt och fint vid fållningen. Och apropå inspiration, igår kväll vet jag inte riktigt vad som hände. Helt plötsligt var längtan efter ullgarn så stark så att det kändes fysiskt i fingrarna, vilken tur då att två härvor entrådigt köptes på mässan tidigare i våras. Det tog en evighet att göra nystan av första härvan, 600 meter tunt garn, njutning i varenda cm, ja det skulle nästan räcka bara att göra nystanet, man fick sitt lystmäte tillgodosett. Men från ett gammalt foto i Ovansjöboken påbörjades sedan en hjärtevärmare, det är som en trekantssjal med väldigt långa snibbar som man lägger i kors över bröstet, sedan korsar även i ryggen och knyter fram. Man kan även knyta i ryggen om man föredrar det. Hjärtevärmare blev vanligt när halsklädena försvann, eftersom de satt tätt inpå kroppen var de lätta att jobba i. En sådan behöver ju en torparkärring, helt klart! 
🌲🏡👵🌲
#dagenskopp #brodera 

Kommentera här: