Dagens kopp 850
Vilken morgon! En sådan där då hela världen verkar ta klämdag, inte en själ möter man ute. Själv ska kärringen till kontoret och gneta men låt oss först se på en annan typ av arbete. Låt oss börja dagen med en färd bakåt i tiden mot vallskogen. De flickor och kvinnor som gick vall bar ett band eller bälte runt livet där olika små väskor och ting var fästa, på så vis klarade de att vara en hel dag i skogen, från tidig morgon till sen kväll. På ryggen bar de en näverkont eller väska till bröd, och i matsäckspåsen fanns en liten träask med smör och mesost, ost och kniv. Där lade man också ner sömnaden och kanske ett par halvvantar och strumpsockor att dra på om myggen blev för svår. I en liten ask fanns salt, mjöl, skal av linfrökapslar, barkmjöl och kaffesump som man lockade djuren med när man skulle binda in dem. "Det var bara att ta vad man hade". I bältet runt midjan kunde man ha ett nålhus för synålar fäst, en nystkrok med trådnystan, en kniv och ett horn. Somliga hade en liten dricksskopa och små träflaskor med dricka eller tätmjölk i. Ibland hade man en regnkrage att hänga över axlarna och kanske någon extra halsduk. Det finns idag ytterst få kläder från vall och annat arbete bevarade, av den enkla anledningen att de slets ut på ett annat sätt än söndagskläderna. Det har fött tanken att folk oftast var fint klädda förr i tiden. Man har också fotografier på kvinnor som spinner, kärnar smör och räfsar hö klädda i helgdagsplagg, men det är så långt ifrån sanningen som var. Hemma gick man klädd i grova, enkla plagg, och till kyrkan kunde man ha dessa arbetsplagg under finkläderna som man sedan tog av då man kom hem. Ja som ni förstår är det boken om Ovansjö som fortfarande är dygnet- runtlitteratur här hemma. Den boken, man blir aldrig mätt! Men nu bär det av till arbete, varken midjeband eller näverkont är med men väl matlådan och det gills väl nästan som färdkost!
🌲🏡👵🌲
#dagenskopp