Dagens kopp 833
Vi fortsätter på temat hantverk, för låt oss vara ärliga - det finns inget som får oss att må bättre. Nu kanske vän av ordning protesterar och säger "Nej, vänta nu! Viktigast av allt är väl ändå relationer?!" Och det ena utesluter inte det andra, om det inte är ett äkta hantverk att vårda sina relationer, ja då vet inte jag. Men det här morgonen får en annan typ av skapande stå i centrum- stickning! Stolt sträcker hon på sig, koftan Kristin. Ja, hon är van att stå i centrum när hon luftas och man förstår varför, stoltheten smittar av sig på bäraren. Någon som också måste ha känt sig stolt var Gum-Greta i Ovansjö socken. Hon var född 1819 och hade tidigt lärt sig att sticka av sin farmor Margta som hon växte upp med. Farmodern var vid sin inflytt i socknen den första i bygden som kunde sticka, hon var född 1763. Greta var nog glad över att farmor lärt henne stickningskonsten, för då hon tidigt blev änka med två små barn fick hon arbeta hårt för att skaffa bröd till sin lilla familj. Förutom att göra dagsverken stickade hon på varje ledig stund åt bönderna, och det gick så bra att hon till slut försörjde sig enkom på stickningen. Hon hjälpte även bönderna att byta bort ull och lin, smör och mesost i stan, mot bomullsgarn, köptyg och framför allt brännvin. Gum-Greta lärde både sin son och sonhustru att sticka, de hade i sin tur sju barn, hela familjen förde sticktraditionen vidare. Så småningom inköptes en stickmaskin, ja affärerna gick bra, familjen sparade och samtliga kunde så småningom emigrera till Amerika. Där upphör berättelsen i Boken, men visst blir vi nyfikna att veta mer? Vad hände med gammelfarmor Margtas avkomlingar? Förde de stickningen med sig till Amerika? Så spännande!
🌲🏡🌲
#dagenskopp #koftankristin