Dagens kopp 831
⚘"De grova överdelssärkar av blångarn som har nyttjats till vardags, var alldeles orimligt vassa och stela. Man har sagt att många tårar har fällts för deras skull. 'De gnog på kroppen så man vart sår'. Och man har berättat hur man bykte dem och ihärdigt kavlade dem med kaveldonen, gnuggade sömmar och fållar och drog dem över vävstolens slåar för att få dem litet mjuka. Men det hände ändå att man måste ta av sig en ny särk när man haft den en stund. Westbloms-mor i Västerberg har berättat att en hustru som var på väg till fäbodarna måste stiga ner från lasset och gå in i deras stuga och ta av sig särken -'Hon höll på att bli alldeles försätt för den - hon satt på lasset och grät'. Särkarna gjordes många gånger av det allra grövsta blångarnet. Man hjälpte sig ibland genom att sätta en gammal sliten särk under den nya." ⚘Ja om man är en sådan person som klipper bort alla etiketter i kläderna för att de sticks, ja då är tanken på gamla tiders särkar en ren och skär mardröm. Att bli skinnflådd av sina kläder och kanske inte ens ha annat att byta till... ja det är något att fundera på idag när man har överfulla garderober. Blångarnet var gjort av resterna från lin och hampa och var så grovt att det användes till hustätning och längre fram i rörmokeri. Den lilla vetskapen gör att man får än större förståelse för hur det kan ha känts att direkt på huden bära en särk i det materialet. Ja när kärringen sitter här i sin uttvättade, lena, vida linklänning med stora fickor, med diverse hål här och där men ändå i bruk, ja då kan man ödmjukt konstatera att tiderna ändå förbättrats. Och med detta lilla besök i 1800-talets Ovansjö hälsas ni goder morgon.☕
🌲🏡👵🌲
#dagenskopp