Dagens kopp 792
När man tidigare satt tänderna i ett yllebroderi, med färgsprakande kamgarn och tyg i tjock ull, ja då är det inte utan att ett sådant här bomullsbroderi känns lite tamt och banalt. Tunt, lite sladdrigt tyg, man tycker synd om kycklingarna som har sådana usla förutsättningar. I många årtionden har den legat undanstoppad någonstans, kanske bortglömd. Men banala ting måste väl också få finnas? Sånt med skavanker, som inte är perfekt, och vem har förresten bestämt vad som duger och är bra? Det sladdriga kan få stöd av ett påsytt foder som likt en korsett kan hjälpa till att få rak rygg. Man vill ju inte att den stackars bonaden ska hänga som en uttjänt handduk där på väggen sedan. Och själva broderiet, ja det blir inget mästerverk, om det vore så skulle vi få rikta in oss på påsken 2021. Men den växer ändå fram, den lilla stugan. Kycklingarna ska gå där framför och picka, två stolta tuppar vakar över de små. Som vanligt får kvinnsen vara i skymundan, inte en enda liten höna syns till, ja de stackars kycklingarna verkar få växa upp under patriarkala förhållanden vilket är värre än det sladdriga tyget. Eller så är det två moderna, medvetna tuppar som gemensamt fostrar de små liven in i jämställdhet, ja vem vet? En sak är säker, den här kärringen som med pekfingervals knappar ner sina morgonfunderingar, hon lär aldrig få tråkigt, inte ens i coronatider. Nej kan man segla iväg med hjälp av några tuppar, ja då finns det hopp om livet!
🐓🐣🐣🐣🐓
.
.